Subkambriska peneplanet är en flack urbergsyta, ett så kallat peneplan, som täcker stora delar av Sverige, Finland, Norge och nordvästra Ryssland. Peneplanet bildades genom erosion i Neoproterozoiskt tid. Rester av ovanliggande sedimentära bergarter av kambrisk ålder visar att peneplanet översvämmades av ett grunt hav under tidig Paleozoikum. Erosion har till stor del frilagt peneplanet från sedimenttäcket i Sveriges fastland. Mot öst lutar peneplanet in under Kambriska och andra Paleozoiska bergarter som finns i Östersjön och Baltikum. De frilagda delarna av peneplanet är extremt flacka med höjdskillnader under 20 m. Sub-Kambriska peneplanet är ett primärt peneplan då det är det äldsta identifierbara peneplanet i sitt område.[1][2] Det innebär också att merparten av övrig relief i Fennoskandiska urbergsskölden måste ha tagit form med Subkambriska peneplanet som utgångspunkt.[3]
Ytan identifierades först av Arvid Högbom 1910, senare bidrog Sten Rudberg 1954 med den första kartan som visade dess utbredning i Sverige. Kartläggandet har förfinats av Karna Lidmar-Bergström sedan 1980-talet.[4][5]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Karna2017