T-34

T-34
T-34 med senare tornkonstruktion, belägen som monument i Berlin.
Typ	Medeltung stridsvagn
Ursprungsplats	Sovjetunionen
Tjänstehistoria
I tjänst	1940–idag
Använts av	Sovjetunionen och 39 andra
Krig	Andra världskriget och många andra
Produktionshistoria
Konstruerad	1937–1940
Konstruktör	ChKBM
Producerad	1940–1958
Antal tillverkade	84 070
Specifikationer
Vikt	30,9 ton
Längd	6,75 meter
Bredd	3,00 meter
Höjd	2,45 meter
Besättning	4: förare, vagnchef/skytt, laddare, signalist
Pansar	Front: 45 mm Sidor: 40 mm Bak: 40 mm Torn: 45 mm (model 1940-41)
Primär beväpning	1 × 76,2 mm F-34
Sekundär beväpning	2 × 7,62 mm DT-kulspruta
Motor	12-cyl diesel modell V-2 373 kW (500 hk)
Effekt/vikt	16,2 hk/ton
Upphängning	Christie
Operativ räckvidd	465 km
Hastighet	55 km/h

T-34 var en sovjetisk medeltung stridsvagn som tillverkades mellan 1940 och 1958. Stridsvagnen anses i allmänhet av många historiker ha varit krigets kanske mest effektiva ändamålsenliga och inflytelserika stridsvagnskonstruktion. Vagnen kunde enkelt produceras i tusental av Sovjet och var inför Nazitysklands anfall mot Sovjetunionen i juni 1941, avsevärt bättre pansrad och beväpnad än någon tysk stridsvagn fram till följande år. T-34 tillverkades först vid ChPZ-fabriken i Charkiv (nuvarande Ukraina) och den utgjorde stommen i de sovjetiska pansarstyrkorna under hela kriget. Efter krigsslutet blev stridsvagnsmodellen en stor exportframgång. Det tillverkades fler T-34:or under kriget än någon annan stridsvagn och den är endast överträffad av sin efterföljare T-54/-55 i antal tillverkade stridsvagnar totalt. Så sent som 1996 var T-34 ännu i tjänst i 27 länder.

T-34 utvecklades från BT-stridsvagnen och det var tänkt att den skulle ersätta denna serie samt den lätta T-26. När den introducerades kunde den uppvisa den bästa balansen av eldkraft, rörlighet och skydd av alla stridsvagnar som fanns då. Inledningsvis kom dess stridseffektivitet att hämmas av dålig ergonomi, bristen på radioapparater och undermålig taktik.

I början av 1944 introducerades den förbättrade T-34-85 som var utrustad med en mer kraftfull kanon i ett större tre-mannatorn. Designen och konstruktionen förfinades gradvis under kriget, dels för att förbättra prestanda men också för att sänka produktionskostnaderna, vilket medförde att produktionen kontinuerligt ökade. Vid krigets slut 1945 hade T-34 ersatt många lätta och tunga stridsvagnar i tjänst och utgjorde huvuddelen av den sovjetiska stridsvagnsproduktionen. Stridsvagnen skulle komma att utöva stort inflytande på det moderna huvudstridsvagn-konceptet, där en och samma modell kan lösa flera olika uppgifter på slagfältet.