Vafrlogi ("fladdrande låga") kallas den magiska eldmur som enligt Völsungasagan omger Hindarfjällets topp, där valkyrian Brynhild ligger försänkt i törnrosasömn. Hon har, som straff för att hon i en drabbning fällt den kung som Oden lovat seger, blivit stucken med sömntörne[a] och inspärrad bakom en mur av eld. Endast den man som inte vet vad fruktan är, kan rida genom elden och befria henne – men det kräver en orädd häst som inte skyggar för flammorna. Det blir Sigurd Fafnesbane – forntidens störste hjälte – som på sin springare Grane lyckas med uppgiften.
Sigurds eldritt har skildrats i flera nu förlorade Sigurdskväden. I Völsungasagan har bevarats två strofer ur ett kväde som kallas Sigurdarkviða in yngri:
|
Lika dramatisk är Völsungasagans prosaskildring av händelseförloppet:
"Grane rände fram mot elden då han kände sporren. Nu vart det ett stort dån när elden började rasa, jorden började skälva och lågan slog upp mot himmelen. Detta hade ingen torts göra förut, och det var som om han rede i mörker.[b] Sedan lade sig elden, och han steg av hästen och gick in i huset."[1]
I Poetiska Eddan är eldmuren särskilt nämnd i Fáfnismál 42–43; i Sigrdrífumál (i den inledande prosatexten) samt i Helreið Brynhildar 9–11. Berättelsen finns också sammanfattad i Skáldskaparmál i Snorres Edda, där Sigurds ritt genom eldmuren skildras i kapitel 41.
Liknande eldmurar omtalas även i Skírnismál 8–9 samt i Fjölsvinnsmál 2 och 31. I Skírnismál är det den sköna jättedottern Gerds hem i Gymisgarðr som är helt omsluten av den magiska elden. För att ta sig igenom hindret måste Skirner låna guden Frejs häst, men Gerd verkar uppriktigt förvånad när han lyckas ta sig in:
Antagligen brukade eldmuren hålla obehöriga på avstånd.
I Fjölsvinnsmál är det den fagra Menglöds borg på Lyfjabergets topp som omgärdas av elden. Hur Menglöds friare Svipdag lyckas ta sig igenom hindret får vi inte veta, då början av Fjölsvinnsmál saknas, men i bevarade folksånger, där samma äventyr skildras, har hjälten kommit i besittning av en flygande häst.[4] Man kan anta att han, liksom Skirner och Sigurd Fafnesbane, rider igenom eller över lågorna.
I nyare isländsk folktro är en vafrlogi[c] ett irrbloss som sägs utpeka var det finns dolda skatter.[5] Kanske har vafrloginn från början varit ett irrbloss. Ordets egentliga innebörd, "fladdrande låga" (av vafra: "röra sig hit och dit" och logi: "låga"), motsvarar ju knappast fullt ut den mäktiga eldmur som skildras i Völsungasagan. Men i medeltida teologi troddes paradiset vara omgivet av en ofantlig, ogenomtränglig eldmur. Detta omtalas exempelvis i Etymologiæ från 600-talet av Isidor av Sevilla, vilket var ett av medeltidens mest citerade verk. Kanske är det härifrån som de isländska författarna har hämtat idén. I varje fall har inte föreställningen om en sådan ogenomtränglig eldmur någon förankring i gammal germansk mytologi.[6]
I tulorna är vafrlogi ett heiti för "eld".[7] Ordet förekommer också i en kenning för "solen" i ett diktfragment av Einar Skulason.[8]
Referensfel: <ref>
-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>
-tagg hittades