Vesta var i romersk mytologi eldens och den husliga härdens gudinna vars eld aldrig fick slockna. Hon är motsvarigheten till grekernas Hestia.[1]
Vesta förknippades både med hemmets härd och med de lågor som utgjorde talismaner i templen. Dessa senare eldar vårdades av kyska prästinnor – vestaler – som var viktiga i Roms ceremoniella liv.[2] På Forum Romanum i Rom finns lämningar efter Vestatemplet, som har antagits vara byggt till hennes ära av Numa Pompilius.