En virveltrumma eller militärtrumma är ett slagverkinstrument. Under 1600- och 1800-talen var trummorna repstämda, varvid en repkonstruktion drog de yttre träringarna mot varandra för att öka skinnets spänning. I slutet av 1800-talet började man använda järnskruvar till stämningen och därigenom förändrades instrumentet radikalt. Skinnets spänning höjdes och därmed tonen. Nu möjliggjordes den virtuosa spelstil som kommit att ingå i slagverkarens grundutbildning. I militära sammanhang användes instrumentet härigenom inte längre som signaltrumma, utan fick som primär funktion att tillse att de marscherande håller takten.
Idag består trumman av cylinderformad metallram, där man över resonans- och slagsidan (undre resp. övre) har spänt en hinna som av historiska skäl kallas (och fortfarande kan vara gjord av) skinn. Resonanskinnet har en eller flera metallsträngar över sig (sejarmatta), vilket ger en smattrande ljudkaraktär, dessa strängar kan dock sättas ur funktion genom en spak. Denna typ av trumma är det centrala instrumentet i trumsetet, men har även en viktig roll som slagverkinstrument i orkestrar, till exempel symfoniorkestrar och militärorkestrar.