Voyager 1

För andra betydelser, se Voyager.

Voyager 1

Voyager 1
Status	aktiv
Typ	förbiflygare
Program	Voyagerprogrammet
Organisation	Nasa
NSSDC-ID	1977-084A[1]
Webbplats	http://voyager.jpl.nasa.gov/
Uppskjutning
Uppskjutningsplats	Cape Canaveral LC-41
Uppskjutning	5 september 1977, 12:56:00 UTC (för 47 år och 158 dagar sedan)
Uppskjutningsfarkost	Titan 3E Centaur
Förbiflygning av Jupiter
Datum	5 mars 1979
Minsta avstånd	349 000 km
Förbiflygning av Saturnus
Datum	12 november 1980
Minsta avstånd	124 000 km
Förbiflygning av Titan
Datum	12 november 1980
Minsta avstånd	6 490 km
Egenskaper
Massa	721,86 kg
Effekt	420 W

Voyager 1 är en obemannad rymdsond i Voyagerprogrammet som skickades upp i rymden av Nasa den 5 september 1977, med en Titan 3E Centaur-raket. Farkosten är det av människan tillverkade föremål som befinner sig längst bort från jorden. Den är identisk med systersonden Voyager 2. Båda farkosterna sändes ut för att undersöka planeter i solsystemet och sände tillbaka bilder och mätdata som helt har förändrat synen på våra grannplaneter. Bland annat har den av Voyager 1 tagna bilden Bleka blå pricken fått stor uppmärksamhet.

Bland Voyager 1:s främsta upptäckter räknas Jupitermånen Ios aktiva vulkaner. Upptäckten var oväntad eftersom inga spår av vulkanismen hade märkts från jordbaserade observationer eller de tidigare förbipasserande sonderna Pioneer 10 och Pioneer 11. Voyager 1 tog de första närbilderna av Jupiters och Saturnus månar, och upptäckte nya ringar kring båda jätteplaneterna. Sonden avslöjade även att Stora röda fläcken på Jupiter var ett enormt stormsystem.

När Voyager 1 närmade sig Saturnus största måne Titan ändrades dess kurs för att göra en nära passage. Voyager 1 saknade tillräckliga instrument för att genomtränga Titans oväntat täta atmosfär. Kursändringen medförde även att sonden inte kunde styras förbi någon av de yttre himlakropparna Uranus och Neptunus. En förbiflygning av dessa gjordes dock av Voyager 2.