William Ockham | |
William Ockham. Glasmålning i All Saints' Church i Ockham. | |
Född | cirka 1287 |
---|---|
Död | 9 april 1347 |
Region | Västerländsk filosofi |
Skola | Skolastik |
Intressen | Metafysik, epistemologi, teologi, logik, ontologi, politik |
Idéer | Ockhams rakkniv |
Influenser | Aristoteles, Thomas av Aquino, Johannes Duns Scotus, Pierre Abélard, Petrus Aureolus, Guillaume Durand |
Influerat | Jean Buridan, John Wycliffe, Gabriel Biel, Martin Luther, Jean Calvin, Thomas Hobbes, René Descartes, Bertrand Russell |
William Ockham (även William Ockam och William av Occam, ibland bara Occam, latin: Guillelmus de Ockham), född cirka 1287 i byn Ockham i grevskapet Surrey i England, död 9 april 1347 i München, var en engelsk franciskanmunk och filosof.
Utgångspunkten för William Ockhams tänkande är kritiken av den realistiska kunskapsteorin. Enligt Ockham äger allmänbegreppen, universalia, inte någon verklig existens utanför det mänskliga medvetandet och de utgör bara tecken för tingen, inte tingen själva (se den så kallade universaliestriden). Denna nominalism förenade han med ett nytt intresse för det individuella och för den empiriska världen i allmänhet. Hans ståndpunkt innebar en avgörande vändpunkt i skolastikens historia. Han formulerade en princip om minsta möjliga antagande som går under beteckningen Ockhams rakkniv.
Ockham fick av sina anhängare hedersnamnen Venerabilis inceptor, Doctor singularis et invincibilis och Princeps et caput nominalium.