Willy Brandt | |
Willy Brandt i mars 1980.
| |
Tid i befattningen 21 oktober 1969–6 maj 1974 | |
President | Gustav Heinemann |
---|---|
Företrädare | Kurt Georg Kiesinger |
Efterträdare | Helmut Schmidt |
Tid i befattningen 1 december 1966–20 oktober 1969 | |
Kansler | Kurt Georg Kiesinger |
Företrädare | Gerhard Schröder |
Efterträdare | Walter Scheel |
Född | Herbert Ernst Karl Frahm 18 december 1913 Lübeck, Kejsardömet Tyskland |
Död | 8 oktober 1992 (78 år) Unkel nära Bonn, Rheinland-Pfalz, Tyskland |
Gravplats | Waldfriedhof Zehlendorf |
Politiskt parti | SPD |
Yrke | arbetare, journalist, föreläsare, aktivist, politiker |
Maka | 1: Anna Carlotta Thorkildsen 2: Rut Hansen 3: Birgitte Seebacher |
Namnteckning |
Willy Brandt, född Herbert Ernst Karl Frahm den 18 december 1913 i Lübeck, Kejsardömet Tyskland, död 8 oktober 1992 i Unkel (nära Bonn), Landkreis Neuwied, Rheinland-Pfalz, var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och Västtysklands förbundskansler 1969–1974.
Brandt växte upp i arbetarrörelsen i Lübeck och levde i exil undan nazistregimen innan han återkom till Tyskland och inledde en politisk karriär i SPD. Han blev känd som Västberlins borgmästare under en period av spänningar under kalla kriget. 1969 valdes han till förbundskansler varpå han initierade den nya tyska Östpolitiken för vilken han fick Nobels fredspris 1971. Brandt var Tysklands första socialdemokratiska förbundskansler. Han avgick 1974 i samband med Guillaume-affären, men fortsatte att vara engagerad i politiken.