Abbasidiska kalifatet | ||||
الخلافة العباسية al-Khilāfa al-‘Abbāsīyya (Arabiska) | ||||
| ||||
Flagga | ||||
Kalifatet vid dess största utbredning | ||||
Huvudstad | Kufa (750–762) Bagdad (762–796) (809-836) (892-1258) ar-Raqqa (796–809) Samarra (836–892) | |||
Språk | Arabiska (Officiellt) Arameiska, armeniska, berberspråk, georgiska, koptiska, grekiska, persiska, hebreiska, kurdiska, turkspråk | |||
Religion | Sunniislam | |||
Statsskick | Kalifat | |||
Sista kalif | Al-Musta'sim | |||
Bildades | 750
| |||
Upphörde | 1258 | |||
– upphörde genom | mongolernas erövring av Bagdad | |||
Areal | 11 100 000 km² | |||
Folkmängd | cirka 20 miljoner ([källa behövs]) | |||
Valuta | Abbasidisk dinar |
Abbasidkalifatet var ett historiskt rike styrt av abbasiderna (arabiska: الخلافة العباسية, al-‘abbāsīyūn) som var en kalifdynasti i Bagdad mellan åren 750 och 1258.[1] En fortsättning på dynastin baserad i mamlukernas huvudstad Kairo gjorde 1261–1517 fortsatt anspråk på andlig överhöghet men saknade världslig makt.[2][3]
År 750 tog abbasidernas ledare Abu al-Abbas as-Saffah makten från umayyaderna[4][5] och blev deras förste kalif. Kalifatets huvudstad flyttades från Damaskus till Kufa och därefter 762 till Bagdad, efter att Bagdad grundats samma år av efterföljaren kalifen Abu Jafar al-Mansur.[6][7]
Den mongoliska erövringen av kalifatets huvudstad 1258 utgjorde slutet på det ursprungliga kalifatets era.