Bahadur Shah I | |
---|---|
Padishah över Mogulriket | |
Målning av Alam I som prins under 1675 | |
Regeringstid | 19 juni 1707 – 27 februari 1712 |
Kröning | 15 juni 1707 i Delhi |
Företrädare | Aurangzeb |
Efterträdare | Djahandar Shah |
Gemåler | Nur-un-Nissa Begum Nizam Bai Mihr Parwar Begum Amat-ul-Habib Begum Rani Chattar Bai |
Barn | Djahandar Shah 'Izz-ud-Din Azim-ush-Shan Daulat-Afza Rafi-ush-Shan Jahan Shah Muhammad Humayun Dahr Afruz Banu Rafi-us-Qadr |
Personnamn | Abul-Nasr Sayyid Qutb-ud-din Muhammad Shah Alam Bahadur Shah Badshah |
Ätt | Moguldynastin |
Far | Aurangzeb |
Mor | Nawab Bai |
Född | 14 oktober 1643 Burhanpur, Indien |
Religion | Sunniislam |
Död | 17 februari 1712 (68 år) Lahore, Indien |
Alam I, eller Bahadur Shah I, född i Burhanpur 14 oktober 1643 med födelsenamnet Muazzam, äldste son till stormogulen Aurangzeb, död i Lahore 1712.[1] När Alam väl besegrat sina rivaler om tronen fick han under sina fem år som stormogul (1707-1712) regera över ett ihopfallande imperium.
Under Alams tid reste sig sikherna under Guru Gobind Singh, vilket slutade med sikhernas frigörelse från Mogulriket. Efter Alams död följde ett sedvanligt tronföljdskrig, under vilket tre av hans fyra söner stupade, och den fjärde Djahandar Shah besteg tronen.