Alexandriteffekten är en optisk egenskap där ämnen syns ändra färg (egentligen ändra kulörton) beroende på ljuskällans karaktär och vilka våglängder som absorberas av ämnet. Effekten har fått namn efter krysoberyllvarieteten alexandrit men används även för andra mineral som ändrar färg av samma orsak (ljuskällebetingad). Alexandrit syns grön i dagsljus och röd i glödlampsljus (eller i skenet från stearinljus och liknande ljuskällor). Alexandrit från olika fyndorter kan uppvisa skilda gröna och röda nyanser (grön, blågrön, smutsgrön respektive röd, rödviolett, brunröd och så vidare). Effekten kan vara mer eller mindre stark. Färgväxlingen kallas också för changering.[1]
Färgväxling mellan andra kulörtoner, till exempel mellan blåa och röda nyanser i andra mineral benämns också alexandriteffekt. Aleksandriteffekten ska inte förväxlas[2] med pleokroism (riktningsberoende färgväxling) som är ytterligare en egenskap som alexandrit har. Dessutom har dikromatism (koncentrations/skikttjockleksberoende) även kallad usambaraeffekt hittats i syntetiskt framställd alexandrit.[3]
Gemensamt för alexandriteffekten är att ett ämne har minst två spektrala områden med låg absorption (god transmission) och område däremellan med stark absorption. Effekten är ett samspel mellan ljuskällors karaktär, ögats spektrala känslighet och ämnets spektrala absorption i synligt område.