Anne Charlotte Leffler | |
Pseudonym | Carlot, Valfrid Ek, Alrun Leifson |
---|---|
Född | Anne Charlotte Leffler 1 oktober 1849 Stockholm, Sverige |
Död | 21 oktober 1892 (43 år) Neapel, Italien |
Yrke | Författare, journalist |
Nationalitet | Svenska |
Språk | Svenska |
Verksam | 1869–1892 |
Genrer | Dramatik, romaner, noveller |
Noterbara verk | Skådespelerskan (1873) Ur lifvet I (1882) Ur lifvet II (1883) Sanna kvinnor (1883) En sommarsaga (1886) |
Make/maka | Gustaf Edgren (1872–1889) Pasquale del Pezzo (1890–1892) |
Influenser | Henrik Ibsen, Bjørnstjerne Bjørnson, Georg Brandes, Fredrika Bremer, Emelie Flygare-Carlén, Viktor Rydberg, Émile Zola med flera |
Namnteckning | |
Anne Charlotte Leffler, hertiginna av Cajanello, född 1 oktober 1849 i Stockholm, död 21 oktober 1892 i Neapel, var en svensk dramatiker och författarinna som skrev under pseudonymerna Carlot, Valfrid Ek och Alrun Leifson. I sin samtid var hon också känd som Anne Charlotte Edgren.
Leffler är i dag mest känd för sin radikala feministiska dramatik, medan hon i samtiden också var en populär prosaist. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, men nådde sitt första erkännande med pjäsen Skådespelerskan (1873). Genombrottet kom med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige med dramer som Elfvan (1880), Sanna kvinnor (1883) och En räddande engel (1883), och räknades till de största svenska författarna. I samband med att kvinnofrågan nådde sin kulmen 1887 tappade hon i anseende och blev allt mindre populär. Under 1900-talet kom hon att anses mindre och mindre betydelsefull och var periodvis helt utelämnad i litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har ett pånyttfött forskarintresse riktats mot hennes författarskap. Flera av hennes verk har utkommit i nyutgåvor och flera av hennes pjäser har spelats på olika teatrar. 2012 utkom Monica Lauritzens biografi över Leffler, Sanningens vägar, vilken nominerades till Augustpriset.
Leffler var dotter till politikern rektor Olof Leffler samt syster till matematikern Gösta Mittag-Leffler, språkvetaren Frits Läffler och ingenjören Artur Leffler. Hon var även fostersyster till Viktor Lorén. Hon var gift två gånger, första gången 1872–1889 med vice häradshövding Gustaf Edgren. Efter år av äktenskaplig disharmoni skilde sig paret efter att Leffler träffat den italienske matematikern Pasquale del Pezzo. Del Pezzo och Leffler gifte sig 1890. 1892 fick de sitt första och enda barn, sonen Gaetano. Den 21 oktober samma år avled Leffler av blindtarmsinflammation.