Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Benjamin Disraeli | |
Tid i befattningen 27 februari 1868–1 december 1868 | |
Monark | Viktoria |
---|---|
Företrädare | Earlen av Derby |
Efterträdare | William Gladstone |
Tid i befattningen 20 februari 1874–21 april 1880 | |
Monark | Viktoria |
Företrädare | William Gladstone |
Efterträdare | William Gladstone |
Född | 21 december 1804 London, Storbritannien |
Död | 19 april 1881 (76 år) London, Storbritannien |
Gravplats | St Michael and All Angels Churchyard |
Politiskt parti | Konservativa partiet |
Maka | Mary Anne Lewis |
Namnteckning |
Benjamin Disraeli, 1:e earl av Beaconsfield, född 21 december 1804 i London, död 19 april 1881 i London, var en brittisk politiker och författare. Han är Storbritanniens hittills enda premiärminister med judisk bakgrund. Disraeli innehade regeringsposter i tre årtionden, två gånger som premiärminister.
Hans tid i parlamentet från 1852 och framåt präglades av hans ofta intensiva rivalitet med William Ewart Gladstone, som småningom kom att bli ledare (om inte grundare) av det liberala partiet. I denna duell fick Disraeli hjälp av sin varma vänskap med drottning Victoria, som kom att avsky Gladstone under dennes första period som regeringschef på 1870-talet. Disraeli upphöjdes 1876 till Earl of Beaconsfield efter staden Beaconsfield, efter nästan fyra årtionden i underhuset.
Disraelis största bestående politiska framgång var skapandet av det moderna brittiska konservativa partiet efter splittringen i frågan om spannmålstullar 1846. Han anses som en av socialkonservatismens grundare och var genom sitt litterära och politiska motstånd mot rådande klassklyftor intellektuell anfader för den strömning som benämns one-nation conservatism. Disraeli spelade en avgörande roll för sökandet efter en lösning på konflikten i Östeuropa i den så kallade östeuropeiska frågan (1876). Berlinkongressen 1878 blev en stor framgång för Disraeli.
Före och under sin politiska karriär var Disraeli välkänd som författare, även om hans romaner inte generellt anses höra till de främsta inom viktoriansk litteratur. Han skrev mestadels riddarromaner, av vilka Sibyl och Vivian Grey kanske är mest kända, även om Lothair troligen var den mest populära på den tiden. Romanen The Rise of Iskander är en hyllning till den albanska nationalhjälten Skanderbeg. Hans senare skönlitterära verk hade en mer politisk natur. I Coningsby låter han exempelvis en karaktär som brukar anses vara baserad på Lionel de Rothschild komma med en mängd politiska uttalanden.[1]