Bernardo O’Higgins | |
Född | 20 augusti 1778[1][2] Chillán, BioBío, Chile |
---|---|
Död | 24 oktober 1842[3][4][1] (64 år) Lima, Peru |
Begravd | Cripta de Bernardo O'Higgins |
Medborgare i | Chile, Peru och Peru-bolivianska konfederationen |
Utbildad vid | Colegio San Buenaventura Universidad Nacional Mayor de San Marcos |
Sysselsättning | Politiker, officer, militär, författare |
Befattning | |
Ledamot av Chiles deputeradekammare Supreme Director of Chile (1817–1823) | |
Partner | María del Rosario Melchora Puga y Vidaurre Patricia Rodríguez |
Barn | Petronila Riquelme (f. 1808)[5] Pedro Demetrio O'Higgins (f. 1818) |
Föräldrar | Ambrosio O'Higgins, 1st Marquis of Osorno Isabel Riquelme |
Namnteckning | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Bernardo O'Higgins Riquelme, född 20 augusti 1778 i Chillán, BioBío, död 24 oktober 1842 i Lima, Peru, var en chilensk militär och politiker av delvis irländskt ursprung. Han är nationalhjälte i Chile.
Under sin studietid i Storbritannien lärde O'Higgins känna Francisco de Miranda och blev anhängare av dennes dröm om ett självständigt Sydamerika.[6]
O'Higgins deltog i Latinamerikanska självständighetskrigen mot spanjorerna, från 1813 som ledare för den chilenska upprorsarmén.[7] Efter sin seger i slaget vid Chacabuco utsågs O'Higgins till statschef i Chile, men hans kraftfulla reformpolitik väckte missnöje hos adeln och kyrkan och 1823 tvingades han till landsflykt i Peru.[6]
Han kämpade även för en generell latinamerikansk frigörelse från kolonialmakterna. I den kampen samarbetade han med Argentinas nationalhjälte José de San Martín.
O’Higgins far Ambrose kom från County Sligo i västra Irland, därav efternamnet. Fadern tjänstgjorde i den spanska armén i Chile. Bernardos mor var chilenska med rötter i Spanien.
Den chilenska regeringen delar ut Bernardo O'Higgins-orden, uppkallad efter O’Higgins kallad.
Asteroiden 2351 O'Higgins är uppkallade efter honom[8].