Borgen (juridik)

Borgen innebär att en fysisk person eller juridisk person åtar sig ekonomiskt ansvar för någon annan, ofta betecknad gäldenären. Åtagandet riktar sig mot borgenären. Ett löfte till gäldenären att teckna borgen är inget borgensåtagande.

Ansvaret innebär oftast betalning men det kan också omfatta fullgörelse av något annat slag till exempel fullgörelse av ett avtal eller en entreprenad.

Borgensansvaret är inte självständigt utan är en form av sidoförpliktelse till huvudförbindelsen för vilken borgen tecknats. Detta brukar kallas för att borgen är accessorisk till huvudförbindelsen. Borgen är vanligast vid så kallat penninglån – av juristerna betecknade försträckning – vilket oftast är ett lån i bank eller av annat kreditinstitut. Borgen kan tecknas för alla typer av avtal, som hyresavtal eller fullföljande av en entreprenad.

Borgensavtal kan ingås formlöst det vill säga både skriftligen och muntligen även om det sista är synnerligen oklokt på grund av bevissvårigheter i händelse av tvist.

De viktigaste reglerna om borgen finns i 10 kap 8 § Handelsbalken och följande paragrafer.^[1]

I lagtexten betecknas borgensmannen - gammalmodigt - som löftesman. Det modernare ordet borgensman är att föredra. Det gäller bara att hålla isär begreppen och inte kalla honom borgenär.