Burskap, från medellågtyskans bûrschap, var fram till tiden för näringsfrihetens tillämpning i Sverige 1864 den lagliga rättigheten att utöva ett yrke i en stad och åtnjuta de förmåner som tillkom borgare.[1]
Den som hade blivit borgare i en viss stad och alltså hade vunnit burskap där, hade vissa lagstadgade rättigheter såsom rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk eller handel men även skyldigheter, som att betala skatt till staden (se borgerlig tunga), delta i brandvakthållning och upplåta husrum åt soldater.[2] Burskap förekom i Sverige (där institutet fortfarande finns kvar) och Finland och i andra länder under annat namn (se regionala variationer nedan).
I Sverige har burskapet idag främst ett statusvärde och ger möjlighet att få understöd från vissa stiftelser och fonder. Beslut om burskap fattas av kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige bestämt. Behandling av frågor om burskap har ansetts utgöra myndighetsutövning, och rätten till burskap har, av professorer och domstolar, ansetts vara en civil rättighet enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.[3] Detta innebär att en sökande har rätt att få tvist om burskap prövad i en rättvis rättegång i domstol,[4] varvid såväl en laglighets- som lämplighetsprövning skall göras. Ett kommunalt beslut om burskap överklagas som förvaltningsbesvär och inte som kommunalbesvär,[5] i varje fall om "det till burskapet i kommunen är knutet tydliga verkningar av ekonomisk karaktär".[6]
- ^ Burskap i Nordisk familjebok (första upplagan, 1878)
- ^ Erik Lindberg: Borgerskap och burskap, Uppsala 2001, s 41
- ^ Burskap: ett obsolet rättsinstitut eller en mänsklig rättighet?, Förvaltningsrättslig Tidskrift, 4/2008, s 432
- ^ Se Europakonventionen i svensk översättning Arkiverad 16 november 2006 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ I förvaltningslagen (1986:223) står (i 3 §) att "[b]estämmelserna om överklagande i denna lag tillämpas dock alltid om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna."
- ^ Kammarrättens i Jönköping yttrande 2010-10-14 i ärende med dnr. AD 20/2010-427, s 3