Charles Ives

Charles Ives
Charles Ives i New York, 1913.
Levnad
Födelsenamn	Charles Edward Ives
Född	20 oktober 1874 Danbury, Connecticut
Död	19 maj 1954 (79 år) New York, New York
Begravd	Wooster Cemetery[1]
Tonsättare
Epok/stil	Modernism

Charles Ives, född 20 oktober 1874 i Danbury i Connecticut, död 19 maj 1954 i New York i New York, var en amerikansk kompositör. Ives räknas till USA:s allra viktigaste tonsättare, men var under större delen av sin livstid tämligen okänd och fick ganska få av sina verk uppförda. Han växte upp i en familj med fadern som militärmusiker. Fadern övade sin familj att till exempel sjunga i en tonart medan han ackompanjerade i en annan, vilket tidigt vidgade den unge Charles tonalitetsuppfattning. Uppväxten nära militärmusiken lämnade spår i många av Ives kompositioner, med musikaliska referenser till fanfarer, marscher och patriotiska hymner. Ives studerade vid Yale orgelspel för Dudley Buck och komposition för Horatio Parker.

Sin symfoni nr 1 skrev han 1897 som akademisk övning vid studierna för Parker, och verket har tydliga influenser från Antonín Dvořáks musik. Symfoni nr 2 från 1902 är den äldsta amerikanska symfonin som reguljärt uppförs numera - symfonin uppfördes först 1951 av Leonard Bernstein och New York Philharmonic. Den tredje symfonin The Camp Meeting (1904) blev uppförd först 1946 och då inbringade den Pulitzerpriset för 1947. Den fjärde symfonin (1916) uppfördes av Leopold Stokowski 1965. Symfonin var i kaotiskt tillstånd med oklar ordning på sidorna, instrumentrader och sattes ihop av Ives vän och medarbetare Henry Cowell.

Ives gjorde framgångsrik karriär som försäkringstjänsteman, och blev på detta sätt ekonomiskt oberoende.

Ives använde tonkluster, kvartstoner och många andra banbrytande kompositionstekniker.