Common law

Common law (alternativt anglosaxisk rätt eller angloamerikansk rätt) är det rättssystem, härstammande från engelsk rätt från medeltiden och framåt, som frigjort sig från den klassiska romerska rätten och lägger stor tonvikt på prejudikat som rättskälla, det vill säga bindande rättsfall som innebär att domstolar av samma och lägre rang är bundna av den principiella regel som ligger till grund för utslaget i domen, enligt principen "lika för lika" och att prejudikat binder, stare decisis. Det utpekas ofta som motsatsen till civil law eller kontinentaleuropeisk romersk rätt, vilket inte ska förväxlas med civilrätt, som är en central del av båda rättssystem. Common law-länder i Europa omfattar förutom Storbritannien även Irland och Malta, globalt bland annat USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Indien, Pakistan, Guyana, Jamaica och Belize (även om Skottland, Quebec, Louisiana, Sydafrika, Indien och Pakistan har olika former av blandsystem).

Common law är även ett ackusatoriskt system som skiljer sig från och brukar kontrasteras mot kontinentaleuropeisk rättsordning som i litteraturen brukar betecknas som civil law och som huvudsakligen är ett inkvisitoriskt system. I en rättsprocess, t. ex. ett brottmål i ett anglosaxiskt land tjänar domare och jury endast som opartisk bedömare av framlagda fakta (om än med en snedvriden bevisbörda, som bortom rimligt tvivel) medan det inkvisitoriska systemet förutsätter den offentliga maktens börda att ta reda på vissa allmännyttiga fakta. I Sverige gäller detta även vid icke-dispositiva mål, som ex. en vårdnadstvist. I ett civilmål är denna skillnad mindre betydlig.