Det finns en del i den här artikeln som gör mig undrande. Domesticera kommer av latinets domesticare som helt enkelt betyder tämja. Dessutom finns på latin domesticus som från början betydde medlem av hushållet, men som sen på olika språk kom att att användas om specifikt tjänstefolk, domestik. Jag känner inte till vilken av formerna som är mest ursprunglig, men mest logiskt borde det vara domesticus.
Från början användes begreppet domesticera som synonym till tämja även på svenska. Men någon gång på 1800-talet började man tala om domesticeringsprocessen och efter det har domesticera börjat användas i dagens betydelse - inte om enskilda individer som blir tama utan om djurarter som under ett antal generationer anpassats efter människans önskemål.
Jag har aldrig tidigare hört någon tala om domesticerade växter och rent etymologiskt verkar det vara en felaktig användning av begreppet. Brukar man inte tala om kultiverade växter när man menar förädlade nyttoväxter?
Dessutom tycker jag att exemplet med katten och elefanten verkar halta. Dels undrar jag om inte den indiska elefanten kan räknas som domesticerad i Indien och Sydostasien, dvs att den förökats i fångenskap under fem tusen år eller så. Men jag är inte säker, det kan vara ännu längre. Är det isåfall upprepad inblandning av viltfångade djur som gör att den kan sägas inte vara domesticerad? Det finns förstås däggdjur och fåglar som inte kan tämjas. Men är katten verkligen rätt exempel - är inte det en populär myt? Det kan vara svårare eller lättare - och självklart är det lättare med vissa flockdjur - men tämjning går ju alltid ut på att manipulera djuret utifrån dess medfödda instinkter.
Skillnaden mellan varghybrider och hundar borde vara ett mer åskådligt exempel på skillnaden mellan tam och domesticerad. /Morph 9 februari 2005 kl.17.53 (CET)