Erik

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'. Efterleden delar etymologi med liknande ord i indoeuropeiska språk: -rix i keltiska språk, rex på latin och raja på sanskrit.

2019 var namnet Sveriges vanligaste namn bland män.^{[källa behövs]}

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden, se Erik (kungar). Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige^[1] och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.^[2]

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det fanns 2014 drygt 335 000 personer i Sverige med förnamnet (varianterna Erik, Eric, Erick och Erich), varav knappt 69 400 hade det som tilltalsnamn.^[3] Under samma år fick 382 nyfödda pojkar Erik som tilltalsnamn, 66 pojkar fick stavningen Eric.^[4] Tillsammans med andra stavningar var namnet det 34:e populäraste det året.^[5] Det finns även två svenska kvinnor med Erik som tilltalsnamn.^[3]

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.