Back Estlandschwedisch BAR Эстонскі дыялект шведскай мовы BE Estonská švédština Czech Estlandssvensk Danish Estlandschwedisch German Estonian Swedish English Sueco estonio Spanish Eestirootsi keel ET Vironruotsi Finnish Suédois de Noarootsi French
Estlandssvenska (på estniska rannarootsi keel) betecknar de östsvenska dialekter som talas eller har talats i Estlands svenskbygder, Aiboland, på öarna Ormsö, Ösel, Dagö, Lilla och Stora Rågö, Nuckö, Nargö, Odensholm och Runö, samt även i vissa mindre samhällen på estniska fastlandet, av de där boende estlandssvenskarna. Dialekterna har under århundraden utvecklats, i huvudsak oberoende av rikssvensk språkutveckling. I det estlandssvenska språket finns därför många både ålderdomliga och nybildade drag. Flera av dessa drag finns även i finlandssvenska.[1][2].
Fram till evakueringen av estlandssvenskar under andra världskriget var svenska tillsammans med estniska umgängesspråk på de nämnda öarna.[3] Efter Estlands självständighet har estlandssvenskan fått en ny chans i och med kurser i estlandssvenska vid folkskolor på Dagö och Ösel. Som modersmål är dialekten dock svårt hotad. Det nuvarande antalet talare är okänt[4], men de få talare som fortfarande finns kom till Sverige 1944–1945 och är alltså över 80 år.[5]
Estlandssvenskan innefattar ett antal dialekter, till exempel rågömålet och nuckömålet.[2]
Gammalsvenska, som talas i Gammalsvenskby i Ukraina, är en dialekt av estlandssvenska.
- ^ Dahl, Östen; Edlund, Lars-Erik; Wastenson, Leif & Elg, Margareta (2010). Sveriges nationalatlas: Språken i Sverige. Stockholm: Norstedt. sid. 9–10. Läst 22 januari 2021
- ^ [a b] Bergman, Olle (2013). ”Här flyr Estlands svenska”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2013/02/har-flyr-estlands-svenska. Läst 22 januari 2021.
- ^ ”Estlandssvenskar på Ormsö 1989”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-887879. Läst 22 januari 2021.
- ^ ”Estlandssvenskarnas språkstruktur” (PDF). Göteborgs universitet. 2018. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/57637/1/gupea_2077_57637_1.pdf. Läst 22 januari 2021.
- ^ Rosenkvist 2020, s. 13.