En evert (danska: evert, tyska: Ewer, plattyska: Ever) är ett flatbottnat segelfartyg, som ursprungligen kommer från Friesland och är konstruerat för flodfart och för seglats på Vadehavet. Ursprungligen saknade den köl, men är i stället utrustad med läbord. Namnet kommer från medelstidsnederländskans "envarer“, som syftade till att tidigare fartyg av denna typ kunde seglas av en man.
Everten har gaffelsegel och kan vara enmastad eller tvåmastad. Tvåmastade evertar har en aktre mesanmast, som är tydligt kortare än stormasten. De evertar som byggts i Nordtyskland är genomsnittligt 16 meter långa och fyra meter breda.
Från 1300-talet och fram till slutet av 1800-talet användes evertar för att transportera salt från Lüneburg till Lübeck och Hamburg via floden Ilmenau. Mer än 50 av dessa fartyg seglade på floden på 1500- och 1600-talen. De var 15 till 20 meter långa och kunde lasta upp till 20 ton. De var den mest använda fartygstypen i Tyskland på 1800-talet.