Fouriertransformen (svenskt uttal /fʊrɪˈjeː/[1], efter Jean Baptiste Joseph Fourier) är en transform som ofta används till att överföra en funktion från tidsplanet till frekvensplanet. Där uttrycks funktionen som summan av sina sinusoidala basfunktioner, eller deltoner. En förutsättning är att basfunktionerna är ortogonala. Det gör till exempel en transformering till eller från frekvensplanet relativt enkel.
Fouriertransformen är definierad för såväl tidskontinuerliga som tidsdiskreta signaler. När den används på tidsbegränsade eller periodiska signaler benämns resultatet normalt Fourierserier.
Efter den moderna tidens datorutveckling (från ca 1960) aktualiserades metoden då man började kunna tillverka signalprocessorer dedikerade till diskret fouriertransform. Behovet av effektiv programkod ledde bland annat till utveckling av den snabba fouriertransformen, som möjliggjort att inte vara beroende av signalprocessorer, utan kunna utföra transformerna i realtid med mjukvaruimplementering i generella processorer. Utvecklingen av metoder och processorteknologi möjliggör en fortgående utveckling av applikationer och tillämpningar.