Freden i Brest-Litovsk

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Freden i Brest-Litovsk var det första fredsfördraget i första världskriget och slöts i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 mellan Ryssland på ena sidan och centralmakterna – Tyskland, Österrike-Ungern, Bulgarien och Osmanska riket – på den andra.

Den främsta orsaken till Rysslands sammanbrott var missnöjet med tsarregimen som kulminerade i revolutionen i november 1917. En av punkterna på Lenins agenda var att så fort som möjligt avsluta kriget med Tyskland. Fred var en av bolsjevikernas huvudkrav, som stod i motsats med den provisoriska regeringens linje.

Ända sedan Brusilovoffensiven ebbat ut i september 1916 hade ryssarna drivits på flykten. Den ryska staten kunde i teorin mobilisera över 20 miljoner man till kriget, men det fanns knappt pengar till ens en tiondel. Allt eftersom kriget fortskred ökade skulderna, men även utöver värvningskostnader fanns det problem: det fanns inte vapen till alla. Ryssland hade för få vapenfabriker och alltför lite pengar att köpa vapen med, i synnerhet som priserna på de senare hade ökat till följd av krigstillståndet.

Rysslands västliga allierade i ententen, som själva snarare led brist på manskap, var beredda att transportera vapen till Ryssland för att öka pressen på Tyskland. Det fanns emellertid inga lämpliga passagevägar. Bosporen kontrollerades av turkarna och allt land mellan Östersjön och Svarta havet var tyskt eller österrikiskt med undantag för Rumänien, som var neutralt fram till augusti 1916, då landet trädde in i kriget på ententens sida. Emellertid föll Rumänien i december 1917 och blev därefter ockuperat av Tyskland och Österrike-Ungern. Inte heller Ishavet var någon lämplig passageväg och i Östersjön vakade den tyska flottan.

I utbyte mot fred på östfronten gav Ryssland upp Finland, Polen, Ukraina, Vitryssland, Estland, Lettland och Litauen, motsvarande hälften av sina europeiska territorier och med detta cirka 75 % av sina tunga industrier, samt landet söder om Kaukasus (Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien). Ryssland blev också skyldigt ett krigsskadestånd på 6 miljarder guldmark.

Fördraget upphävdes av de allierade 11 november 1918, sedan Tyskland besegrats. Efter det tyska nederlaget i väst kunde röda armén återta Ukraina, Vitryssland och Transkaukasus. Först i och med fredsfördraget i Rapallo i april 1922, vilket ersatte fördraget från Brest-Litovsk, inträdde fredstillstånd mellan Ryssland och Tyskland.