Giftsnokar

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Elapidae
Naja haje
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Underklass	Diapsider Diapsida
Ordning	Fjällbärande kräldjur Squamata
Underordning	Ormar Serpentes
Familj	Giftsnokar Elapidae
Vetenskapligt namn
§ Elapidae
Auktor	Boie, 1827
Släkten
Kobror släktena: Vattenkobror Boulengerina Hemachatus Naja Ophiophagus Pseudohaje Walterinnesia Övriga släkten: Aspidelaps Kraiter Bungarus Calliophis Mambor Dendroaspis Elapsoidea Hemibungarus Homoroselaps Micruroides Korallormar Micrurus Tigerormar Notechis Taipaner Oxyuranus Paranaja Sinomicrurus
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Giftsnokar (Elapidae) kallas den 200 arter stora familjen som är farligast av alla ormar, detta eftersom nästan alla arter har nervgift. Till de mest kända giftsnokarna hör kobraarterna, mamborna, korallormarna och taipanerna.

Små medlemmar som släktet Drysdalia blir ungefär 16 cm långa och stora arter kan vara 6 meter långa. Giftet överföras med ihåliga hörntänder.^[1]

Arterna förekommer främst tropikerna och subtropikerna. Några familjemedlemmar besöker Indiska oceanen eller Stilla havet.^[1]

Giftsnokar finner man i världsdelars varma områden, dock med undantag för Europa. Det årliga antalet dödsfall orsakade av giftsnoksbett är högst i utvecklingsländer, eftersom den medicinska behandlingen inte är omfattande. Giftet hos denna ormgrupp är generellt mycket skadligt för människor: en dos på 80 mg ormgift kan vara dödligt.

Kännetecknande för giftsnokar (dock med undantag för den så kallade dödsormen) är att de är slanka, har smala plåtförsedda huvuden och ofta är nattaktiva. Giftet används för att skada bytet samt i försvarssyfte.^[1]