Hu Jintao

Hu Jintao 胡锦涛
Generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti
Tid i befattningen 15 november 2002–15 november 2012
Ställföreträdare	Wu Bangguo Wen Jiabao Jia Qinglin Li Changchun
Företrädare	Jiang Zemin
Efterträdare	Xi Jinping
Folkrepubliken Kinas president
Tid i befattningen 15 mars 2003–14 mars 2013
Premiärminister	Wen Jiabao
Vicepresident	Zeng Qinghong Xi Jinping
Företrädare	Jiang Zemin
Efterträdare	Xi Jinping
Ordförande i Kinas kommunistiska partis centrala militärkommission
Tid i befattningen 19 september 2004–15 november 2012
Ställföreträdare	Xi Jinping Guo Boxiong Xu Caihou
Företrädare	Jiang Zemin
Efterträdare	Xi Jinping
Ordförande i Folkrepubliken Kinas centrala militärkommission
Tid i befattningen 13 mars 2005–14 mars 2013
Ställföreträdare	Xi Jinping Guo Boxiong Xu Caihou
Företrädare	Jiang Zemin
Efterträdare	Xi Jinping
Född	21 december 1942 (82 år) Jiangyan, Jiangsu
Politiskt parti	Kinas kommunistiska parti
Yrke	Hydraulikingenjör
Maka	Liu Yongqing
Barn	Hu Haifeng Hu Haiqing

Hu Jintao, född 21 december 1942 i Jiangyan, Jiangsu, är en kinesisk politiker som efterträdde Jiang Zemin som ledare för den fjärde generationens ledarskap inom Kinas kommunistiska parti. Han var generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti från 2002 till 2012, Folkrepubliken Kinas president åren 2003–2013 och ordförande i den Centrala militärkommissionen från 2004 till 2012.

Hu har varit involverad i kommunistpartiet under den största delen av sitt vuxna liv, och har varit partisekreterare för Guizhou-provinsen och den autonoma regionen Tibet, och var sedan förste sekreterare i partiets centrala sekretariat och vice president under den tidigare ledaren Jiang Zemin. Hu är den första ledaren för kommunistpartiet utan några betydande revolutionära referenser. Som sådan representerade hans maktövertagande Kinas övergång av ledarskap från etablerade kommunister till yngre, mer pragmatiska teknokrater.

Under sin regeringsperiod återinförde Hu statlig kontroll i vissa sektorer av ekonomin som släppts lös av den tidigare administrationen, och var konservativ med politiska reformer. Tillsammans med sin kollega, premiärminister Wen Jiabao, presiderade Hu över nästan ett decennium av konsekvent ekonomisk tillväxt och utveckling som cementerade Kina som en stormakt. Han förbättrade socioekonomisk jämlikhet i hela landet genom det "vetenskapliga utvecklingskonceptet" (Scientific development concept), som syftade till att bygga ett "harmoniskt samhälle" (Harmonious society) som var välmående och fri från sociala konflikter. Samtidigt höll Hu ett tätt lock på Kina politiskt, och slog ner sociala störningar, etniska minoritetsprotester och oliktänkande personer. I utrikespolitiken förespråkade han "Kinas fredliga utveckling", och bedrev "mjuk makt" (Soft power) i internationella relationer och en affärsinriktad syn på diplomati. Under hans ämbetstid ökade Kinas inflytande i Afrika, Latinamerika och andra utvecklingsländer.

Hu hade en lågmäld och reserverad ledarstil och är enligt uppgift djupt troende i konsensusbaserade regler. Dessa egenskaper gjorde Hu till en ganska intetsägande politiker i allmänhetens ögon och har förkroppsligat fokus i kinesisk politik på teknokratisk kompetens snarare än personlighet.

Hu var den ledare som suttit längst i något av G20-nationerna i slutet av sin regeringstid, och gick i pension som generalsekreterare på Kommunistpartiets 18:e rikskongress i november 2012. Han kom att avgå som president i mars 2013 efter tillkännagivandet av en ny president från politbyråns ständiga utskott, Xi Jinping.