Humrar | |
Amerikansk hummer (Homarus americanus) | |
Systematik[1] | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Kräftdjur Crustacea |
Klass | Storkräftor Malacostraca |
Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
Underordning | Pleocyemata |
Familj | Humrar Nephropidae |
Vetenskapligt namn | |
§ Nephropidae | |
Auktor | Dana, 1852 |
Släkten | |
Synonymer | |
Homaridae Auktor: Huxley, 1879 | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Humrar (Nephropidae, tidigare Homaridae) är en familj tiofotade kräftdjur, som beskrevs av James Dwight Dana 1852. Enligt Catalogue of Life[2] ingår humrar i överfamiljen Nephropoidea, ordningen tiofotade kräftdjur, klassen storkräftor, fylumet leddjur, och riket djur, men enligt Dyntaxa[3] är tillhörigheten istället ordningen tiofotade kräftdjur, klassen storkräftor, fylumet leddjur, och riket djur. Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Nephropidae 43 arter.[2]
Humrar lever i saltvatten. Hummerns utbredningsområde sträcker sig vid den europeiska sidan av Atlanten från Tromsø till in i Medelhavet. På den amerikanska sidan av Atlanten förekommer andra med de europeiska humrarna närbesläktade arter, som skiljer sig från de europeiska genom en tagg på undersidan av pannhornet. I Sverige finns den i Skagerrak, Kattegatt och i norra delen av Öresund. Den lever på 10-30 meters djup på klippbottnar och algbevuxna steniga bottnar.
De första benparet, som är rörligt i olika riktningar, bär kraftigt utbildade, i genomskärning ovala gripsaxar ("klor"), den ena mycket större och med runda knölar på skärytan, avsedd att krossa födan, medan den andra är smalare och har en vassare skäryta. Denna asymmetri av gripsaxarna är 50:50 fördelat mellan en större gripsax på vänster eller höger sida, beroende på vilken sida som använts mest frekvent under uppväxten. Andra och tredje benparet är även de försedda med gripsaxar, medan 4:e och 5:e paren slutar med en enkel klo. De två bakersta benparen är vanligen de hummern använder för att förflytta sig. I vatten går hummern vanligen framåt på havsbottnen, men den kan även gå baklänges. Den kraftiga stjärten med sin i flera flikar delade stjärtfena använder hummern då den behöver fly för att snabbt simma bakåt i vattnet. På basen av 3:e respektive 5:e bröstbensparet mynnar könsorganen.[4]
Parningen sker under sommaren och honan bevarar säden i en sädesbehållare över vintern. Följande sommar sker äggläggning och befruktning. Efter ytterligare cirka ett år kläcks äggen till larver, som lever pelagiskt, fritt omkringdrivande i vattnet 2–6 veckor, innan de söker sig ned till ett bottenlevande liv.
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet COL
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet dyn