Hyperinflation innebär en extremt hög inflation. Det finns ingen allmänt accepterad definition av begreppet, men en tumregel är minst 50 % inflation per månad. Till skillnad från inflation är hyperinflation ofta förbunden med en allmän kollaps av förtroendet för ett land och dess institutioner.
Den allmänna kollapsen av förtroendet skapar finansiell oro som medför att ett land inte längre har möjlighet att förlita sig på lån för att finansiera sina åtaganden. Som en följd av detta är staten hänvisad till att öka penningmängden, det vill säga skapa pengar, för att möta sina utgifter.[1][2][3] Den ökade penningmängden minskar värdet på valutan och orsakar en prisökning i nominella termer.
Historiskt är hyperinflation förknippat med en utbred folklig misstro mot att en sittande regering ska klara av att hantera sociala oroligheter som till exempel i samband med den amerikanska revolutionen, den franska revolutionen, den tyska novemberrevolutionen och den ryska revolutionen.[4] Även rädsla för regimkollaps, inbördeskrig, krigsförluster och korruption inom statsförvaltningen kan orsaka hyperinflation.
När hyperinflationen gått riktigt långt är det svårt för regeringen att förbättra situationen genom att trycka mer pengar. Folk övergår då till utländska valutor, skapar nya valutor eller bedriver byteshandel.