Icing är en regel i ishockey som avgör om spelet skall blåsas av eller ej då ett lag slår pucken från egen planhalva, förbi den röda mittlinjen och förbi motståndarnas förlängda mållinje.
Icing infördes under 1930-talet för att förhindra att lag som tagit ledningen i matchen enbart inriktade sig på försvarsspel genom att slå iväg pucken för att få speltiden att gå. Under 1980- och 90-talen krävdes att en försvarande utespelare var först att vidröra pucken efter att den passerat den förlängda mållinjen för att icing skulle dömas.