Kim Il Sung 김일성 | |
Kim under ett besök i Östtyskland 1984.
| |
Innehar befattningen | |
Tillträdde befattningen 8 juli 1994 Titeln skapad 5 september 1998 genom författningstillägg. | |
Tid i befattningen 28 december 1972–8 juli 1994 | |
Företrädare | Position skapad |
---|---|
Efterträdare | Position avskaffad (Utsedd till Republikens evige president) |
Tid i befattningen 30 juni 1949–8 juli 1994 | |
Efterträdare | Kim Jong-il |
Tid i befattningen 9 september 1948–28 december 1972 | |
Efterträdare | Kim Il |
Född | Kim Sŏngju 金成柱 15 april 1912 Mangyŏngdae, Södra P'yŏngan, Generalguvernementet Korea |
Död | 8 juli 1994 (82 år) Pyongyang, Nordkorea |
Gravplats | Solpalatset Kumsusan[1] |
Politiskt parti | Koreas arbetarparti, Kinas kommunistiska parti |
Maka | Kim Jong-suk (d. 1949) Kim Song-ae |
Namnteckning | |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Sovjetunionen, Nordkorea |
Försvarsgren | Sovjetunionens väpnade styrkor, Koreanska Folkarmén |
Grad | Generalissimus (Taewonsu) |
Kim Il-sung | |
Chosŏn'gŭl | 김일성 |
---|---|
Hancha | 金日成 |
McCune-Reischauer | Kim Ilsŏng |
Reviderad romanisering | Gim Il-seong |
Kim Il-sung, ursprungligen Kim Seongju, född 15 april 1912 i Mangyŏngdae i Södra P'yŏngan, död 8 juli 1994 i Pyongyang, var Nordkoreas ledare och diktator[2] från 1948 fram till sin död; till 1972 som premiärminister och därefter som president.
Kim Il-sung hade en kort karriär som gerillaledare som bekämpade det japanska styret i Korea, men tillbringade större delen av andra världskrigets slut i sovjetisk exil. Efter krigsslutet insattes han som ledare i den sovjetiska ockupationszonen och blev sedermera enväldig ledare för Nordkorea. Ett av Kim Il-sungs första initiativ var att övertyga Sovjetunionen och Kina att stödja hans invasion av Sydkorea, vilket ledde till det förödande Koreakriget och bidrog till en isolering av landet. Under 1950-talet lyckades han utmanövrera sina rivaler om makten och blev föremål för en intensiv personkult som varat in i våra dagar. Kim Il-sungs sista tid vid makten präglades av spänningar med USA om landets kärnvapenprogram och svåra ekonomiska problem som ledde till massvält under 1990-talet.
Den 5 september 1998 förklarades han genom ett tillägg till grundlagens preambel vara Nordkoreas evige president.[3]