Kina (region)

Denna artikel behandlar den kulturgeografiska regionen Kina. För övriga betydelser, se Kina (olika betydelser).

Kina (traditionell kinesiska: 中國; förenklad kinesiska: 中国; pinyin: Zhōngguó; Wade-Giles: Chung-kuo; lyssna (fil)) är en kulturgeografisk region på ostasiatiska fastlandet och några öar i Stilla havet, där huvuddelen av befolkningen sedan århundraden tillbaka har kinesiska som modersmål och tillhör den kinesiska kulturen.^[1]

Området Kina har sedan oktober 1949^[2] varit splittrat mellan å ena sidan Folkrepubliken Kina, vars regering har sitt säte i Peking och vars territorium omfattar det kinesiska fastlandet och några öar i Sydkinesiska sjön, den forna brittiska kolonin Hongkong sedan 1997^[3] och den forna portugisiska kolonin Macao sedan 1999^[4], och å andra sidan Republiken Kina på Taiwan som har sitt regeringssäte i staden Taipei på ön Taiwan. Republiken Kina på Taiwan, som till vardags kallas Taiwan, erkänns idag av 23 länder i världen, och har diplomatisk förbindelse med 14 länder.^[5][6] Se vidare Taiwans politiska status.

Kina är världens äldsta obrutna civilisation^[7] och har en historia som kännetecknas av upprepade delningar, återföreningar och långa perioder av både fred och krig. Den politiska makten var mestadels koncentrerad hos kejsaren, men under långa perioder var landet decentraliserat och uppstyckat mellan konkurrerande stormän, krigsherrar, medlemmar av kejsarfamiljen och inflytelserika eunucker.

Kinas geografiska besittningar har varierat i storlek under dess historia, och särskilt från 600-talet till 1300-talet kan Kina gott betraktas som världens mest avancerade civilisation. Under 1800- och 1900-talen försvagades landet av inre maktkamp, efterblivenhet i teknisk utveckling och en aggressiv kolonial politik förd av först europeiska stater, och senare även Japan. Efter ett brutalt inbördeskrig gick kommunisterna segrande ur maktkampen och upprättade Folkrepubliken Kina på fastlandet, samtidigt som det besegrade nationalistpartiet Kuomintang flydde till Taiwan där det upprättade en skuggregering med ett officiellt anspråk på hela Kina.

Den kinesiska befolkningen, som till allra största del består av den breda etniska folkgruppen hankineser, uppgår till nästan 1,4 miljarder (2019)^[8] och utgör därför närmare en femtedel av världens befolkning. Det kinesiska språket är uppdelat i en rad olika dialekter som enas av ett gemensamt skriftspråk. Många av dessa varianter talas av kinesiska emigranter i stora delar av Europa och Nordamerika.