Kontrabas

Kontrabas
Typ	Stråkinstrument
Familj	Gambafamiljen
Stämning	C en oktav ner
Strängar	kontra-E, kontra-A, D, G
Omfång	kontra-E – ca g¹
Spelsätt	knäpp/pizzicato, stråk/arco, flageolett, tremolo, vibrato, sul ponticello
Klav
Del av	Symfoniorkester, jazztrio, storband, stråkorkester m. fl.
Förekommer i	Romantik, modernism, jazz, rock, pop, blues (ofta som continuo i barockmusik och wienklassisk musik)

Kontrabas (italienska: contrabasso) är ett stort stråkinstrument i basläge, som regel med fyra strängar. Det kallas ibland basfiol,^[a] ståbas eller, i synnerhet inom jazzen, akustisk bas. Den kan knäppas med fingrarna eller spelas med stråke. Kontrabasen är vanligen 1,8–2 meter hög.^[1] En kontrabas kan emellertid också ha fem strängar, då stäms den femte strängen i ännu lägre kontra-C eller subkontra-B (H).^[2]

Kontrabasen är det djupast ljudande stråkinstrumentet. Den har vanligen fyra strängar som är stämda i kvarter, till skillnad från violininstrumentfamiljens tre instrument cellon, violan och violinen som alla är stämda i kvinter. Strängarna är, från den lägsta till den högsta, E₁, A₁, D och G.^[3] I notskrift noteras kontrabasens stämma i basklav upptransponerat en oktav (det vill säga tonerna klingar en oktav under de noterade tonerna).

Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades