Koreakriget

Koreakriget
Del av Kalla kriget
Medurs uppifrån: amerikanska marinkårssoldater drar sig tillbaka under slaget vid Chosin Reservoar; FN:s styrkor landstiger i Incheons hamn, utgångspunkt för slaget vid Inchon; koreanska flyktingar framför en amerikansk M26 Pershing-stridsvagn; Lt Baldomero Lopez, USMC, leder ett anfall över Inchons havsvall; F-86 Sabre-stridsflygplan.
Ägde rum 25 juni 1950 – 27 juli 1953 Plats Koreahalvön Resultat Eldupphör, vapenvila Nordkoreas invasion av Sydkorea drevs tillbaka FN:s invasion av Nordkorea drevs tillbaka Kinesiska invasionen av Sydkorea drevs tillbaka Koreas demilitariserade zon etablerades, små regionala förändringar på 38:e breddgradens gräns, i huvudsak uti possidetis Pågår formellt fortfarande Territoriella ändringar DMZ, båda fick lite gränsterritorium på 38:e breddgraden.
Stridande
Republiken Korea  Förenta nationerna (FN-resolution 84) Militärt understöd  Australien  Belgien  Kanada  Colombia  Etiopien Frankrike  Grekland  Luxemburg  Nederländerna  Nya Zeeland  Filippinerna  Sydafrika  Thailand  Turkiet  Storbritannien  USA Medicinskt understöd  Danmark  Indien  Italien  Norge  Sverige Materiellt understöd  Argentina  Bolivia  Brasilien  Chile  Costa Rica  Kuba  Ecuador  El Salvador  Island  Israel  Libanon  Liberia  Mexiko  Nicaragua  Pakistan  Panama  Paraguay  Peru  Uruguay  Venezuela	Demokratiska folkrepubliken Korea  Kina  Sovjetunionen (begränsat) Medicinskt understöd Bulgarien  Tjeckoslovakien[1][2] Ungern Polen Rumänien
Befälhavare och ledare
Rhee Syngman Chung Il-kwon Paik Sun-yup Harry S. Truman Dwight D. Eisenhower Douglas MacArthur Matthew Ridgway Mark Wayne Clark Clement Attlee Robert Menzies Louis St. Laurent Elpidio Quirino Fidel V. Ramos Tahsin Yazıcı	Kim Il-sung Pak Hon-yong Choi Yong-kun Kim Chaek Mao Zedong Peng Dehuai Josef Stalin
Styrka
590 911 480 000 63 000[3] 26 791[4] 17 000 7 430[5] 5 455[6] 3 972 3 421[7] 2 163[8] 1 389 1 273[9] 1 271 1 068 900 826 44 Totalt: 1 207 010	260 000 926 000 26 000 Totalt: 1 212 000 Anm: Siffrorna varierar beroende på källa. Enheters största styrkantal varierade under kriget.
Förluster
Republiken Korea 137 899 döda[10] 450 742 skadade[10] 24 495 saknade[10] 8 343 tillfångatagna[10] USA 36 516 döda (inklusive 2 830 icke-militära döda) 92 134 skadade 8 176 saknade 7 245 tillfångatagna[11] Storbritannien 1 109 döda[12] 2 674 skadade 1 060 saknade eller tillfångatagna[13] Turkiet 721 döda[14] 2 111 skadade 168 saknade 216 tillfångatagna Kanada 516 döda[15] 1 042 skadade Australien 339 döda[16] 1 200 skadade Frankrike 300 döda eller saknade[17] Grekland 194 döda[18] 459 skadade Colombia 163 döda[19] 448 skadade 2 saknade 28 tillfångatagna Thailand 129 döda 1 139 skadade 5 saknade[9] Nederländerna 123 döda[20] Filippinerna 112 döda[5] Belgien 101 döda[21] 478 skadade 5 saknade Nya Zeeland 33 döda[22] Sydafrika 28 döda och 8 saknade[23] Luxemburg 2 döda[21] Totalt: 778 053	D.F.R. Korea: 215 000 döda 303 000 skadade 120 000 saknade eller tillfångatagna[13] Kina (officiella uppgifter): 183 108 döda (inklusive icke-militära döda) 383 218 skadade 25 621 saknade 21 400 tillfångatagna[24][25][26] (amerikanska uppskattningar):[13] 400 000+ döda 486 000 skadade 21 000 tillfångatagna Sovjetunionen: 282 döda[27] Totalt: 1 187 682–1 545 822
Totala civila döda/skadade: 2,5 miljoner (uppsk.)[10] Sydkorea: 990 968 373 599 döda[10] 229 625 skadade[10] 387 744 bortförda/saknade[10] Nordkorea: 1 550 000 (uppsk.)[10]

Koreakriget är en pågående väpnad konflikt på Koreahalvön som startade den 25 juni 1950. I praktiken upphörde dock krigshandlingarna i samband med att vapenstillestånd ingicks den 27 juli 1953. En fredsdeklaration skrevs under i Pyongyang den 4 oktober 2007, med målet att ersätta vapenstilleståndet med ett permanent fredsavtal.

Före det formella krigsutbrottet ägde ett stort antal militära konfrontationer rum. Kriget började med att Nordkorea angrep söder om den 38:e breddgraden.^[28] Förenta nationernas säkerhetsråd antog den 27 juni en resolution som uppmanade medlemsstaterna att undsätta Sydkorea. Sovjetunionen bojkottade vid denna tid säkerhetsrådet och kunde därför inte lägga in sitt veto. FN-styrkor ledda av USA gick in på Sydkoreas sida, medan Nordkorea senare mottog hjälp från Kina. Kriget övergick snart i ett dödläge. Tre år senare enades parterna om ett ”tillfälligt” vapenstillestånd som råder än i dag (2024).

De mänskliga förlusterna i kriget var stora: Sydkorea förlorade cirka en miljon, Nordkorea cirka en miljon, Kina troligen cirka 600 000, USA drygt 36 000 och övriga FN-länder cirka 3 000 man.^[29]