Kungariket Italien

För andra betydelser, se Kungariket Italien (olika betydelser).

Konungariket Italien
Regno d’Italia (italienska)
↓ 1861–1946 ↓
Flagga	Vapen
Valspråk: ”Foedere et Religione Tenemur” ”Vi håller samman genom förbund och religion.”
Nationalsång: Marcia Reale d'Ordinanza
Konungariket Italien år 1919.
Huvudstad	Turin (1861–1865) Florens (1865–1871) Rom (1871–1943; 1944–1946) Salerno (1943–1944)
Språk	Italienska
Religion	Katolicism
Statsskick	Konstitutionell monarki (Fascistdiktatur 1925–1943)
Sista konung	Umberto II
Sista premiärminister	Alcide De Gasperi
Bildades	7 mars 1861
– bildades genom	utropande i Turin
Upphörde	2 juni 1946
– upphörde genom	folkomröstning om republik
Areal	310 196 km² (1936)
Folkmängd  – befolkningstäthet	42 994 000 (1936) 139 inv/km²
Valuta	Italiensk lira
Föregående Efterföljande Kungariket Sardinien Kungariket Lombardiet-Venetien Centralitaliens förenade provinser Kyrkostaten Bägge Sicilierna Italienska republiken Salòrepubliken Vatikanstaten Fria territoriet Trieste SFR Jugoslavien Kejsardömet Etiopien Fjärde franska republiken Kungariket Grekland Förvaltarskapsområdet Somalia Eritrea Kungariket Libyen
Idag del av	Italien Före detta kolonier i: Eritrea Somalia Libyen Ockupationer i: Fiume (moderna Kroatien) Fascisternas ockupation i: Etiopien Albanien Grekland

Kungariket Italien (italienska: Regno d’Italia) var en stat grundad 1861 när den sardinska kungen Viktor Emanuel II erövrade hela den Apenninska halvön. Staten var en monarki som omfattade Italien från dess enande 1861 till grundandet av första italienska republiken 1946. Turin var huvudstad fram till 1864, då den flyttades till Florens och 1871 vidare till Rom. Mellan 1922 och 1943 var Italien en fasciststat, med premiärminister Benito Mussolini som ledare. År 1946 röstade italienarna för att landet skulle bli en republik.^[1][2]