Landbo eller landbonde var en bonde i Sverige under medeltiden och tidigmodern tid som brukade en gård som ägdes av annan. Det svenska begreppet motsvarades av fæstebonde i Danmark, leilending i Norge och leiguliði på Island[1] samt leigulendingur eller festari på Färöarna. En landbo skiljde sig från den självägande bonden – odalmannen.