Leasing är ett sätt att finansiera en persons eller ett företags fordon, maskiner eller inventarier. IAS 17 definierar två former av leasing: finansiell och operationell.[1] Finansiell leasing innebär att leasetagaren betalar en avgift till en leasegivare för att få nyttja en tillgång, och att leasetagaren även är ansvarig för denna tillgång under leaseperioden. Operationell leasing definieras som en leasing som inte är en finansiell leasing, vilket oftast innebär att den part som leasar ut fortfarande har ansvar för tillgången. Leasingavgiften beräknas utifrån finansiella parametrar såsom varans pris, avtalets löptid, restvärde efter löptidens utgång, ränta, försäkringskostnad m.m. Ofta förenas avtalet i ett finansiellt leasingavtal med ett villkor om att leasetagaren ska få köpa egendomen vid periodens utgång.[2] Hyra och återköpspris beräknas efter detta.
Så kallad "sale and lease back" går ut på att ägaren till en tillgång säljer denna till ett företag och sedan omedelbart hyr den tillbaka.
På svenska kan man också säga långtidshyra. Vissa företag gör skillnad på leasing och långtidshyra, men distinktionen finns varken i allmänt språkbruk eller i lagstiftningen.