Sankta Lucia | |
Sankta Lucia. Målning av Francisco de Zurbarán. | |
Jungfru, Martyr | |
---|---|
Född | cirka 283 Syrakusa |
Död | 304 Syrakusa |
Vördas inom | Romersk-katolska kyrkan Ortodoxa kyrkan |
Helgedom | San Geremia, Venedig |
Helgondag | 13 december |
Attribut | Martyrpalm, ögon på en tallrik, svärd |
Skyddshelgon för | Synskadade, sjuka barn, botfärdiga prostituerade, vävare, med flera |
Lucia (latin för ’den lysande’, ’ljusbärerskan’), född cirka 283 i Syrakusa, Sicilien, död 304 i Syrakusa,[1] var jungfru och sedermera kristen martyr och helgon. Hon vördas inom Romersk-katolska kyrkan, med festdag den 13 december.
Den unga kristna jungfrun Lucia led troligen martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse.[1] Förutom när och var hon levde och dog går dock legenderna om hennes liv isär, men hon vördades som martyr redan på 500-talet. Traditionen säger att hon blev torterad på flera olika sätt på grund av sin kristna övertygelse och sitt kyskhetslöfte innan hon till slut mötte döden via ett svärd genom halsen.[2] Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död fick sina ögon utrivna, alternativt att hon rev ut dem själv.[3] Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon därutöver en palmkvist (martyrsymbol) och en oljelampa eller ett ljus i handen.
Sankta Lucia vördas i Katolska Kyrkan som de blindas skyddshelgon.[3]
Det svenska luciafirandet bär spår av traditioner kring helgonet sankta Lucia, men är också baserat på flera andra, folkliga traditioner.[4]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ne