Marknadshyra är den hyra som skulle ha avtalats i hyresavtal för en lägenhet om hyran enbart bestäms av tillgång och efterfrågan på boenden, och inte begränsas av hyresregleringar via lagstiftning eller avtal mellan hyresmarknadens parter. Tillämpas marknadshyror finns en risk att fastighetsägare begär höjd hyra för förnyande av hyresavtal där det råder brist på fastigheter, resulterande i att hyresgäster som inte har råd med hyreshöjningen tvingas att flytta.[1] Hyresgäster anses då ha ett förhandlingsunderläge.[2] Tillämpas istället hyresregleringar som begränsar möjligheten till hyreshöjningar uppstår på många håll långa bostadsköer vid bostadsbrist och intresset att bygga nya hyreshus minskar vilket även kommer att ske när marknadshyror tillämpas eftersom tillgången till lägenheter reglerar hyresnivå enligt principen Utbud och efterfrågan..[3]
- ^ ”marknadshyra - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/marknadshyra. Läst 22 juni 2021.
- ^ ”hyrespolitik - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hyrespolitik. Läst 22 juni 2021.
- ^ Heskin, Allan D.; Levine, Ned; Garrett, Mark (2000). "The Effects of Vacancy Control: A Spatial Analysis of Four California Cities". Journal of the American Planning Association. 66 (2): 162–176. doi:10.1080/01944360008976096. S2CID 153160869.