Mars (planet)

	Mars
	Mars sedd från Hubbleteleskopet
Uppkallad efter	Mars och Ares
Omloppsbana
	Epok: J2000
Aphelium	249 261 000 km; 1,666 21 AU
Perihelium	206 650 000 km; 1,381 37 AU
Halv storaxel	227 956 000 km; 1,523 79 AU
Excentricitet	0,0935
Siderisk omloppstid	686,980 dygn; 668,602 sol
Synodisk omloppstid	779,94 dygn; 2,135 julianska år
Medelomloppshastighet	24,08 km/s
Inklination	1,848° mot ekliptikan; 5,65° mot solens ekvator; 1,67° mot invariabla planet
Longitud för uppstigande nod	49,562°
Periheliumargument	286,537°
Månar	2 (Phobos och Deimos)
Fysikaliska data
Avplattning	0,005 89 ± 0,000 15
Ekvatorradie	3 396,2 ± 0,1 km; 53,3 % av jordens
Polradie	3 376,2 ± 0,1 km; 53,1 % av jordens
Area	144 798 500 km²; 28,4 % av jordens
Volym	16,318 × 1010 km³; 15,1 % av jordens
Massa	6,4169 × 1023 kg; 10,7 % av jordens
Medeldensitet	3,934 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)	3,73 m/s²; 0,380 g
Flykthastighet	5,03 km/s
Siderisk rotationsperiod	1,02595 dygn; 24,6229 h
Vinkelhastighet (ekvatorn)	241,17 m/s
Axellutning	25,19°
Rektascension (nordpolen)	21 h 10 min 44 s; 317,681 43°
Deklination (nordpolen)	52,886 50°
Albedo	0,170 (geometrisk); 0,250 (Bond)
Yttemperatur	Min: 120 K (−153 °C); Medel: 210 K (−63 °C); Max: 293 K (20 °C)
Skenbar magnitud	+1,86 till −2,94
Atmosfär
Yttryck	0,4–0,87 kPa
Sammansättning	95,1 % koldioxid; 2,59 % kväve; 1,94 % argon; 0,16 % syre; 0,06 % kolmonoxid; 210 ppm vattenånga; 110 ppm kväveoxid; 2,5 ppm neon; 0,85 ppm HDO; 0,3 ppm krypton; 0,08 ppm xenon

Mars (symbol: ♂) är den fjärde planeten från solen och solsystemets näst minsta planet. Den har fått sitt namn efter den romerska krigsguden Mars och kallas ibland för "den röda planeten"^[5] på grund av sitt rödaktiga utseende. Den röda färgen beror på stora mängder järnoxid (rost) som finns fördelat över ytan och i atmosfären. Mars är en av de fyra stenplaneterna och har en tunn atmosfär som till största delen består av koldioxid. Ytan är täckt av kratrar av olika storlekar likt månen, men Mars har precis som jorden även många vulkaner, dalgångar, vidsträckta slätter och iskalotter vid polerna.

Under stora delar av Mars historia skedde långvariga vulkanutbrott vilka bland annat skapade Olympus Mons, solsystemets högsta berg. De stora utbrotten har sedan länge upphört, men på ett fåtal platser bedöms mindre utbrott ha skett för endast ett par miljoner år sedan. Då detta är en kort period i ett geologiskt perspektiv förmodas planeten kunna ha en viss kvarvarande geologisk aktivitet än idag. Till skillnad från jorden har dock Mars ingen aktiv plattektonik och inget globalt magnetfält.

Mars kan utan problem observeras på natthimlen med blotta ögat. Dess skenbara magnitud når som mest -2,9 vilket endast överträffas av solen, månen och Venus. Den har en tydlig röd ton som fascinerat människan i årtusenden. Vissa delar av året då Mars befinner sig långt från jorden kan även Jupiter vara ljusare.

Tidiga observatörer av Mars tolkade delar av dess morfologi med stor fantasi, kanske på grund av den mystik som omgav planeten och i viss mån fortfarande gör det. Bland annat hade man sett konstgjorda kanaler, pyramider, skulpterade ansikten och regioner som säsongvis täcktes med vegetation. Senare skulle det visa sig att allt detta var illusioner och att Mars är en obebodd och torr planet. Man tror dock att det en gång funnits stora mängder fritt vatten på Mars, och att en hel del av det finns kvar än idag i form av is, både över och under ytan.

Mars har två månar, Phobos och Deimos, vilka båda är små och har en oregelbunden form. Månarnas namn är grekiska och betyder skräck och fruktan.

Ett flertal marsexpeditioner har genomförts; den första lyckade var Mariner 4 som sköts upp av NASA den 28 november 1964 och passerade Mars den 15 juli 1965.^[6]

^ [a b c d e f g h i] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet nasafactsheet
^ [a b] Seidelmann, P. Kenneth (2007). ”Report of the IAU/IAG Working Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy 98 (3): sid. 155–180. doi:10.1007/s10569-007-9072-y. ISSN 0923-2958. http://adsabs.harvard.edu/doi/10.1007/s10569-007-9072-y. Läst 28 augusti 2007.
^ [a b c] ”Planet Compare”. solarsystem.nasa.gov. NASA. https://solarsystem.nasa.gov/planet-compare/. Läst 15 februari 2021.
^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Mallama_and_Hilton
^ Zubrin, Robert (1996). The case for Mars : the plan to settle the red planet and why we must. New York : Free Press. ISBN 978-0-684-82757-5. http://archive.org/details/caseformarsplant00zubr. Läst 30 augusti 2021
^ ”Mariner 4 –” (på engelska). Mars Missions – NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL). https://www.jpl.nasa.gov/missions/mariner-4. Läst 30 augusti 2021.

[nasafactsheet-1] [a b c d e f g h i] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet nasafactsheet

[Seidelmann2007-2] [a b] Seidelmann, P. Kenneth (2007). ”Report of the IAU/IAG Working Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy 98 (3): sid. 155–180. doi:10.1007/s10569-007-9072-y. ISSN 0923-2958. http://adsabs.harvard.edu/doi/10.1007/s10569-007-9072-y. Läst 28 augusti 2007.

[nasasolarsystem-3] [a b c] ”Planet Compare”. solarsystem.nasa.gov. NASA. https://solarsystem.nasa.gov/planet-compare/. Läst 15 februari 2021.

[Mallama_and_Hilton-4] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Mallama_and_Hilton

[5] Zubrin, Robert (1996). The case for Mars : the plan to settle the red planet and why we must. New York : Free Press. ISBN 978-0-684-82757-5. http://archive.org/details/caseformarsplant00zubr. Läst 30 augusti 2021

[6] ”Mariner 4 –” (på engelska). Mars Missions – NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL). https://www.jpl.nasa.gov/missions/mariner-4. Läst 30 augusti 2021.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]