Megalosaurus

Megalosaurus Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: jura, 166 Ma
Rekonstruktion
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Underklass	Diapsider Diapsida
Infraklass	Härskarödlor Archosauria
Överordning	Dinosaurier Dinosauria
Ordning	Ornithoscelida Ornithoscelida
Underordning	Theropoder Theropoda
Familj	Megalosauridae
Släkte	Megalosaurus
Vetenskapligt namn
§ Megalosaurus
Auktor	Buckland, 1824
Arter
M. bucklandii Mantell, 1827 (typart)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Megalosaurus ("stor ödla", från grekiska μέγας, megas, "stor", och σαῦρος, sauros,"ödla") är ett släkte stora köttätande theropoda dinosaurier från mellersta Jura (etagen Bathonium, 166 miljoner år sedan) som hittats i södra England. Fastän andra exemplar har förts till släktet kommer de enda säkra fynden från Oxfordshire.

De tidigaste möjliga fynden härstammar från kalkstensformationerna vid Taynton och ett av dessa var nedre delen av ett stort lårben som hittades på 1600-talet. Det beskrevs ursprungligen av Robert Plot som ett höftben från en romersk stridselefant och därefter som en biblisk jätte. Det första "vetenskapliga namnet" som föremålet fick var Scrotum humanum som Richard Brookes använde som överskrift. Detta namn anses inte giltigt idag.

Megalosaurus blev 1824 den första dinosaurie (fåglarna undantagna) som fick ett giltigt namn (av William Buckland). Typarten är Megalosaurus bucklandii som namngavs 1827 av Gideon Mantell. Megalosaurus var ett av de tre släkten som Richard Owen inkluderade 1842 när han skapade ordningen Dinosauria. Efter Owens anvisningar byggdes en modell som ingick bland de förhistoriska djur som ställdes ut i Crystal Palace Park, när Kristallpalatset flyttades dit efter Londonutställningen 1851, och som bidrog kraftigt till allmänhetens dinosaurieintresse. Med tiden fördes över femtio arter till släktet - i början för att dinosaurier var dåligt kända, men även in på 1900-talet. Idag inser man att dessa inte är närmare släkt med M. bucklandii, som numera är släktets enda art. Inget fullständigt skelett har hittats och mycket är fortfarande oklart vad gäller dess anatomi.

De första naturhistoriker som undersökte Megalosaurus uppfattade den felaktigt som en ödla och ansåg att den måste ha varit tjugo meter lång. Owen reducerade dess längd till nio meter 1842 - han trodde dock fortfarande att den gick på alla fyra. Dagens forskare har fått en bättre bild, genom att jämföra den med släktingarna inom Megalosauridae. Megalosaurus var ungefär sju meter lång och vägde 1,1 ton. Den gick på de två kraftiga bakbenen och balanserade den horisontellt hållna kroppen med en horisontellt hållen svans. Frambenen var korta, men mycket kraftiga. Megalosaurus hade ett ganska stort huvud som var försett med långa krökta tänder. Allmänt sett var det ett robust djur med kraftig muskulatur.