Mexikanska revolutionen | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Kollage över mexikanska revolutionen. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Kontrarevolutionära styrkor: Federala trupper ledda av Porfirio Díaz Styrkor ledda av Bernardo Reyes Styrkor ledda av Félix Díaz Victoriano Huertas armé stödda av: USA (till 1918) Brittiska imperiet (1916–18) |
Revolutionära styrkor: Maderistas Orozquistas Villistas Zapatistas Carrancistas Magonistas Seditionistas stödda: Kejsardömet Tyskland (1917–18) | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
1910–11: Porfirio Díaz 1911–13: Pascual Orozco, utkämpade egen revolution efter Díaz störtades och senare ställde sig sida vid sida med Huerta efter Huerta tagit makten Bernardo Reyes, ledde egen revolution fram till sin död 1913 Félix Díaz, sida vid sida med Reyes och senare Huerta efter Reyes dog 1913 Emiliano Zapata, sida vid sida med Orozco tills Huerta tog makten Victoriano Huerta, sida vid sida med Reyes tills Reyes dog 1913. Efter Reyes död startade Huerta sin egen revolution och tog makten 1913–14:Victoriano Huerta Pascual Orozco 1914–19:Venustiano Carranza Álvaro Obregón 1920: Venustiano Carranza † |
1910–11: Francisco Madero Pascual Orozco, stred mot Díaz Bernardo Reyes, stred mot Díaz Pancho Villa Emiliano Zapata Venustiano Carranza 1911–13: Francisco Madero † Pancho Villa Venustiano Carranza 1913–14: Pancho Villa Emiliano Zapata Venustiano Carranza Álvaro Obregón 1914–19: Pancho Villa Emiliano Zapata † 1920: Álvaro Obregón | ||||||
Förluster | |||||||
500 döda | 2 döda | ||||||
500 000–2 000 000 totalt mexikanska döda (civila och militära)[1][2][3][4] |
Mexikanska revolutionen var en våldsam social och kulturell rörelse i Mexiko, färgad av nationalistiska, socialistiska och anarkistiska tendenser. Revolutionen inleddes 1910 och 1911 tvingades statschefen Porfirio Díaz Mori gå i exil. Revolutionen fortsatte till 1916 och en ny konstitution antogs 1917. Oroligheter fortsatte dock till slutet av 1920-talet. År 1929 bildades det politiska partiet Partido Nacional Revolucionario (PNR) som senare kom att omvandlas till det nuvarande Partido Revolucionario Institucional (PRI).