Nationalekonomi, ursprungligen Politisk ekonomi är en samhällsvetenskap, som studerar produktion, distribution och konsumtion av varor och tjänster. Utgångspunkten är vanligen att resurser är knappa, varför alla behov inte kan tillfredsställas med hjälp av tillgängliga resurser utan det är nödvändigt att välja. Nationalekonomin bör därför hellre definieras i termer av den metod som används för att angripa samhällsvetenskapliga problem, snarare än av de specifika frågeställningar som studeras.[1] Dagens nationalekonomi är i stort helt dominerad av den teoribildning som brukar kallas neoklassisk nationalekonomi.[2][3]
Heterodoxa nationalekonomer förkastar en eller flera av nationalekonomins grundantaganden, till följd av att man anser dessa vara en del av en förstelnad och eller politiskt motiverad ortodoxi.[4][5]Ekonomikritiker går ännu längre och menar att de praktiker, axiom och tankesätt som förekommer inom ramen för "ekonomin" är ovetenskapliga och uppburna av samhälleliga (normativa) praktiker, snarare än förmenta "lagbundenheter".
Den nationalekonomiska vetenskapen studerar idag alla de arrangemang inom vilka människor söker sin utkomst och försöker tillfredsställa sina behov. Detta involverar en rad frågeställningar, inklusive samhällsorganisation, produktion, konsumtion och distribution.
Nationalekonomins olika grenar kan i stort delas in i två huvudavdelningar: Inom mikroekonomi studeras enskilda beslutsfattare såväl på produktions- som konsumtionssidan. Inom makroekonomi studeras en ekonomi som helhet med fokus på aggregerade variabler som produktion, arbetslöshet och inflation. Ett annat område som ibland räknas som en tredje huvudavdelning är internationell ekonomi, som studerar handel och kapitalflöden mellan länder.
^Uppslagsordet nationalekonomi från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 15 augusti 2008.
^Ankarloo, Daniel (2010). ”Nationalekonomskrået - En insider-outsiderteori om den nationalekonomiska disciplinen”. i Sara Johnsdotter & Aje Carlbom. Goda sanningar : debattklimatet och den kritiska forskningens villkor. Lund: Nordic Academic Press. sid. 73-76,78,81,85. Librishttp://libris.kb.se/bib/12050097. ISBN 978-91-85509-51-5. OCLC707335498. https://www.worldcat.org/oclc/707335498. Läst 31 mars 2021. ”"Jag anser också att den förhärskande nationalekonomiska teorin står så starkt i strid mot övriga samhällsvetenskapernas och humanioras vedertagna vetenskapliga principer att den knappast längre kan sägas vara vetenskaplig", "[...] det är vetenskapernas grundförutsättning att först utgå från världen så som den är och sedan så gott det går försöka förklara varför den är så, då den moderna nationalekonomin ingen vetenskaplig praktik. Ty nationalekonomin är genom hela sin begreppsapparat unik i att göra precis tvärtom."
"[...] för att ens kunna bli "nationalekonom och räknas in i disciplinen "nationalekonomin" krävs närmast en "trosbekännelse" till den neoklassiska teorins grundpelare. Detta gör disciplinen unik."
"Bara genom att definiera "marknaden" på sitt specifika sätt har nationalekonomerna omöjliggjort varje kritisk och historisk undersökning av den. Marknaden är optimal, frivillig och allmänt välgörande. Det vet nationalekonomerna och behöver inte ens undersöka verkliga marknader för att komma fram till detta. Man behöver knappast ägna sig åt konspirationsteorier för att förstå de ideologiska implikationerna av en sådan definition som grund för en "vetenskap"." "Nationalekonomins "marknad" är inte heller alls en kapitalistisk marknad, utan det vi kan kalla en "neoklassisk" marknad, som rent faktiskt inget annat är än en form för "enkla utbyten". [...] Denna marknad har inget att göra med den kapitalistiska marknaden."”