Offentlig plats

Offentliga platser i Sverige är enligt 1 kap. 2 § Ordningslagen (1993^[1]):

1. allmänna vägar,
2. gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål,
3. områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamnverksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten, samt
4. andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.

Regeringen eller kommuner får föreskriva att till exempel idrottsplatser, badplatser och campingplatser, som inte uppfyller kraven på offentlig plats ovan, ska jämställas med offentlig plats. När en kommun beslutar om att jämställa platser med offentliga platser brukar det stå i kommunens lokala ordningsföreskrifter.

Begreppet offentlig plats har idag i det närmaste ersatt den äldre benämningen allmän plats, även om den fortfarande förekommer i plan- och bygglagen, i vapenlagen och i brottsbalken. I brottsbalken avser man då också tåg, affärer, restauranger, kyrkor och teatrar som allmänna platser.