Olof Johansson

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

För andra betydelser, se Olof Johansson (olika betydelser).

Olof Johansson
Sveriges energiminister
Tid i befattningen 8 oktober 1976–18 oktober 1978
Statsminister	Thorbjörn Fälldin
Företrädare	Ingen
Efterträdare	Carl Tham
Sveriges personal- och löneminister
Tid i befattningen 12 oktober 1979–8 oktober 1982
Statsminister	Thorbjörn Fälldin
Företrädare	Posten skapad
Efterträdare	Posten avskaffad
Sveriges kommunikationsminister Tillförordnad
Tid i befattningen 5 maj 1981–22 maj 1981
Statsminister	Thorbjörn Fälldin
Företrädare	Ulf Adelsohn
Efterträdare	Claes Elmstedt
Sveriges miljöminister
Tid i befattningen 4 oktober 1991–16 juni 1994
Statsminister	Carl Bildt
Företrädare	Birgitta Dahl
Efterträdare	Görel Thurdin
Född	Sten Olof Håkan Johansson 31 juli 1937 (87 år) Ljungby församling, Kalmar län
Politiskt parti	Centerpartiet
Alma mater	Handelshögskolan

Sten Olof Håkan Johansson, född 31 juli 1937 i Ljungby församling i Kalmar län,^[1] är en svensk politiker (centerpartist), som var partiledare för Centerpartiet 1987–1998^[2] och statsråd i regeringarna Fälldin I (energiminister 1976–1978), Fälldin II (personal- och löneminister 1979–1981 och tf. kommunikationsminister maj 1981) och regeringen Bildt (miljöminister och minister för nordiskt samarbete 1991–1994).

Johansson har också varit ordförande för Centerns Ungdomsförbund (1969–1971). Han avgick från regeringen Carl Bildt 1994, i protest mot byggandet av Öresundsbron. Under några år innan Johanssons avgång som partiledare 1998 samarbetade Centerpartiet med den då socialdemokratiska regeringen. Efter sin avgång har han bland annat varit styrelseordförande för Systembolaget (2002–2008).