Paul von Hindenburg

Paul von Hindenburg
Foto av Paul von Hindenburg, från 1914, i sin fulla militäruniform med sina utmärkelser.
Reichspräsident Tysklands rikspresident
Tid i befattningen 12 maj 1925–2 augusti 1934
Kansler	Se alla 7: Hans Luther (1925–1926) Wilhelm Marx (1926–1928) Hermann Müller (1928–1930) Heinrich Brüning (1930–1932) Franz von Papen (1932) Kurt von Schleicher (1932–1933) Adolf Hitler (1933–1934)
Företrädare	Friedrich Ebert
Efterträdare	Adolf Hitler
Chef der Großer Generalstab Generalstabschef
Tid i befattningen 29 augusti 1916–9 november 1918
Monark	Vilhelm II
President	Friedrich Ebert (1919)
Ställföreträdare	Erich Ludendorff
Företrädare	Erich von Falkenhayn
Efterträdare	Wilhelm Groener
Född	Paul Ludwig Hans Anton von Beneckendorff und von Hindenburg 2 oktober 1847 Posen, Posen, Konungariket Preussen
Död	2 augusti 1934 (86 år) Gut Neudeck, Ostpreussen, Preussen, Nazityskland
Gravplats	Elisabeth-kyrkan 50°48′54″N 8°46′11″V / 50.81500°N 8.76972°V / 50.81500; -8.76972
Nationalitet	Tysk
Politiskt parti	Oberoende
Utbildning	Universität Graz
Yrke	Politiker Officer
Maka	Gertrud von Hindenburg
Relationer	Bernhard von Hindenburg
Barn	Se alla 3: Oskar von Hindenburg Annemaria von Hindenburg Irmengard Pauline
Föräldrar	Robert von Hindenburg (far) Luise Schwickart (mor)
Namnteckning
Militärtjänst
I tjänst för	Konungariket Preussen Kejsardömet Tyskland
Försvarsgren	Preussens armé Tyska hären
Tjänstetid	1866–1911 1914–1918
Grad	Generalfeldmarschall
Slag/Krig	Tyska enhetskriget Slaget vid Königgrätz Fransk-tyska kriget Slaget vid Gravelotte Första världskriget Slaget vid Tannenberg Första slaget vid Masuriska sjöarna Slaget vid Vistulafloden
Utmärkelser	Se urval (14): Pour le Mérite Svarta örns orden Röda örns orden Järnkorset av 1:a klass (1914) Järnkorset av 2:a klass (1870) Max-Josefsorden Militär-Karl-Friedrich-Verdienstorden Maria-Teresiaorden Militärförtjänstkorset Frihetskorsets orden Gyllene skinnets orden

Paul Ludwig Hans Anton von Beneckendorff und von Hindenburg (lyssna (fil)), mer känd som Paul von Hindenburg (tyskt uttal: [ˈpaʊl fɔn ˈhɪndn̩bʊʁk]  ( lyssna)), född 2 oktober 1847 i Posen, Preussen, död 2 augusti 1934 på Gut Neudeck i Ostpreussen, Tyskland, var en tysk militär och statsman; generalfältmarskalk 1914, generalstabschef 1916 och rikspresident i Weimarrepubliken 1925–1934. Han var son till officeren och godsägaren Robert von Beneckendorff und von Hindenburg och Luise Schwickart samt far till Oskar von Hindenburg.

Sedan han återinkallats från pensionen vann Hindenburg uppmärksamhet genom segrarna vid Tannenberg och Masuriska sjöarna 1914, och kom under första världskriget att dominera såväl krigföringen som Tysklands politiska liv, i praktiken som militärdiktator. Han pensionerades åter efter krigsslutet men övertalades att ställa upp i presidentvalet 1925 och segrade. Den djupt konservative Hindenburg parade skepticism mot Weimarrepublikens partipolitik och parlamentarism med följsamhet mot konstitutionen och den demokratiska ordningen och hyste ett djupt förakt och misstro mot nazismen. Han återvaldes 1932 för ännu en sjuårsperiod i kamp med nazistpartiets allt starkare Adolf Hitler. Den 30 januari 1933 tvingades han trots det utse Hitler till rikskansler, sedan försök att upprätta en "presidentregering" utan riksdagens stöd strandat, och avled 86 år gammal året därpå, varpå Hitler anammade presidentposten som Führer und Reichskanzler ("Ledare och rikskansler"). Han var under Hitlers första månader vid makten ansvarig för godkännandet av Riksdagsbrandförordningen den 27 februari (Reichstagsbrandverordnung) och Fullmaktslagen den 23 mars (Ermächtigungsgesetz), som åsidosatte de konstitutionella rättigheterna respektive gav Hitlers regering makt att fram till 23 mars 1937 stifta lagar oberoende av riksdag och konstitution.