Permeabilitet

Permeabilitet kan också avse vattenpermeabilitet

Permeabilitet
Förenklad jämförelse med olika permeabiliteter för: ferromagneter (μf), paramagneter(μp), vakuum(μ0) och diamagneter (μd).
Grundläggande
Definition	Förmågan hos ett material att uppehålla skapandet av ett magnetiskt fält i sig själv
Storhetssymbol(er)	${\displaystyle \mu }$
Enheter
SI-enhet	H · m−1 = V · s · A−1· m−1 = N · A−2 = m · kg · s−2 · A−2
SI-dimension	L · M · T−2 · I–2
Anmärkningar
Se även	Magnetiska konstanten

I elektromagnetism är permeabiliteten förmågan hos ett material att uppehålla skapandet av ett magnetiskt fält i sig själv. Med andra ord, det är graden av magnetisering som ett material får som svar på ett pålagt magnetfält. Permeabilitet brukar skrivas som μ. Termen myntades i september 1885 av Oliver Heaviside. Motsatsen till permeabiliteten är reluktans.

I SI-enheter mäts permeabilitet i henry per meter (H·m⁻¹) eller newton per ampere kvadrat (N·A⁻²). Permeabiliteten i vakuum (μ₀), även känd som magnetiska konstanten, är ett mått på motståndet då ett magnetfält skapas i ett klassiskt vakuum. Den magnetiska konstanten har det exakta^[1] värdet µ₀ = 4π×10⁻⁷ H·m⁻¹≈ 1.2566370614…×10⁻⁶ H·m⁻¹ eller N·A⁻²).

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-06) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.