Persiska viken (خليج فارس الخليج الفارسي) | |
Iranska viken | |
Bihav | |
Länder | Bahrain, Förenade arabemiraten, Irak, Iran, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien |
---|---|
Del av | Indiska oceanen |
Stad | Abu Dhabi, Dammam, Doha, Dubai, Kuwait, Sharja |
Längd | 989 km |
Djup | 90 m |
Area | 233 000 km² |
Geonames | 235616 |
|
Persiska viken eller Iranska viken[1] (persiska: خلیج فارس, Khalij-e Fars; arabiska: الخليج الفارسي, al-Khalij al-Farsi), är ett 233 000 km² stort medelhav till Indiska oceanen som går in mellan Arabiska halvön och Iran (som förr hette Persien).
I Persiska viken, utanför Saudiarabiens kust, ligger öriket Bahrain (33 öar). Längst in i viken ligger Irak där floden Shatt al-Arab (Arvand Rud) som bildas genom sammanflödet av de två floderna Eufrat och Tigris i södra Irak, rinner ut. Persiska viken är förbundet med Indiska oceanen via Hormuzsundet mellan Irans fastland och Musandamhalvön som sticker ut från Arabiska halvön, och på vilken Oman och Förenade Arabemiraten ligger.
Persiska viken är 1000 kilometer lång och på bredaste stället 350 kilometer. Som djupast är Persiska viken cirka 110 meter; medeldjupet är cirka 40 meter. På grund av den starka avdunstningen är viken en av jordens saltaste havsarmar. Den är också ett av jordens varmaste hav (i augusti 35 grader Celsius) och häftiga stormar är vanliga. Kusterna är i allmänhet flacka och låga, men längs Irans kust stryker ett högt bergland.
Naturmiljön i Persiska viken är mycket rik, med bra fiskeområden, stora korallrev, och ett överflöd av pärlmusslor, men dess ekologi har kommit att hotas av den omfattande industrialiseringen och specifikt av upprepade omfattande oljeutsläpp i samband med sentida i regionen utkämpade krig.
Persiska viken har sedan gammalt varit en viktig led för trafiken mellan medelhavsländerna och Indien och Kina.
Viken var under Iran–Irak-kriget skådeplats för det så kallade tankerkriget där Irak och Iran anföll varandras oljetankrar.