Proletariatets diktatur

Folket, på barikaderna av Pariskommunen 1871.

Proletariatets diktatur (Diktatur des Proletariats), eller i mer nutida korrekt ordalag arbetarstaten, är det samhällsstadium som enligt Karl Marx och Friedrich Engels tar vid direkt efter den socialistiska revolutionen.[1]

Barrikad på hörnet av Boulevard Voltaire & Richard-Lenoir. Folket försvarade stadshuset av det 11th arrondissementet - Bibliothèque historique de la Ville de Paris.

Enligt marxistisk teori grundar sig varje prekommunistisk statsmakt på en eller flera klassers förtryck av andra klasser. Statens funktion är att garantera den härskande klassens herravälde.[2] Kapitalismen ses alltså som en bourgeoisiens (borgarklassens) diktatur, där statens funktion är att garantera dess makt med lagar med mera, där det statliga våldsmonopolet (alltså polisen och militären samt säkerhetspolisen) är den yttersta garanten.[2]

I Engels förord till en nyutgivning av “Inbördeskriget i Frankrike” från 1891 – ett förord han avslutar med orden:

Den tyske kälkborgaren har ånyo råkat i en hälsosam skräck vid ordet: proletariatets diktatur. Nåväl, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Betrakta Pariskommunen. Den var proletariatets diktatur.
– Friedrich Engels, London på Pariskommunens tjugoårsdag, den 18 mars 1891. (Se till exempel Pariskommunen, Stockholm 1978, s. 21.)

Proletariatets diktatur

Dodaje.pl - Ogłoszenia lokalne