Salvador E. Luria | |
Född | Salvatore Edoardo Luria 13 augusti 1912[1][2][3] Turin[4] |
---|---|
Död | 6 februari 1991[1][2][3] (78 år) Lexington[5], USA |
Medborgare i | USA[6], Kungariket Italien och Italien |
Utbildad vid | Columbia University Universitetet i Turin[7] La Sapienza[7] |
Sysselsättning | Mikrobiolog, virolog, universitetslärare, kemist |
Arbetsgivare | Massachusetts Institute of Technology University of Illinois at Urbana-Champaign Columbia University[7] Indiana University Bloomington |
Maka | Zella Luria |
Utmärkelser | |
Guggenheimstipendiet (1942)[7] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1969)[8][9] Louisa Gross Horwitz-priset (1969)[10] National Book Award (1974)[11] National Medal of Science (1991) | |
Redigera Wikidata |
Salvador E Luria, född 13 augusti 1912 i Turin, Italien död 6 februari 1991 i Lexington, Massachusetts, var en italiensk-amerikansk bakteriolog om bakteriofag och mikrobiolog. År 1969 erhöll han, tillsammans med Max Delbrück och Alfred D. Hershey, Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina undersökningar av bakteriofagers arvsanlag och förökning.[12] Han visade också att bakteriell resistens mot virus (fager) är genetiskt betingad.