Sveriges bostadspolitik är den samhällsplanerande politik som svenska staten för om bostäder i Sverige, och syftar till att skapa en god samhällsplanering i fråga om hållbar utveckling för livsmiljö och ekonomisk utveckling, och inrymmer byggande, bostadsförsörjning och bostadsmarknader.[1]
Bostadspolitiken har sedan slutet av 1940-talet haft målsättningen att "hela befolkningen ska beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader".[2] Detta har inneburit att de allmännyttiga bostadsföretagens uppgift till skillnad från i många andra länder inte begränsats till så kallade socialbostäder för de minst bemedlade hushållen. Svensk bostadspolitik kännetecknas sedan 1940-talet även av hyresregleringen; en inskränkning i avtalsfriheten på bostadsmarknaden som begränsar hyresnivåerna och principiellt förhindrar marknadshyror.
Under 1990-talet har målet om ett ekologiskt hållbart boende tillkommit.
I Sveriges riksdag behandlas bostadspolitiska frågor inom Civilutskottet.